1Och Elihu tog till orda och sade:
1Moreover Elihu answered and said,
2Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
2Hear my words, ye wise [men]; and give ear unto me, ye that have knowledge.
3Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
3For the ear trieth words, as the palate tasteth food.
4Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
4Let us choose for ourselves what is right; let us know among ourselves what is good!
5Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
5For Job hath said, I am righteous, and ùGod hath taken away my judgment:
6Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»
6Should I lie against my right? My wound is incurable without transgression.
7Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
7What man is like Job? he drinketh up scorning like water,
8han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
8And goeth in company with workers of iniquity, and walketh with wicked men.
9Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»
9For he hath said, It profiteth not a man if he delight himself in God.
10Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
10Therefore hearken unto me, ye men of understanding: Far be wickedness from ùGod, and wrong from the Almighty!
11Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
11For a man's work will he render to him, and cause every one to find according to [his] way.
12Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
12Yea, surely, ùGod acteth not wickedly, and the Almighty perverteth not judgment.
13Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
13Who hath entrusted to him the earth? and who hath disposed the whole world?
14Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
14If he only thought of himself, [and] gathered unto him his spirit and his breath,
15då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
15All flesh would expire together, and man would return to the dust.
16Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
16If now [thou hast] understanding, hear this: give ear to the voice of my words!
17Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
17Should he that hateth right indeed govern? and wilt thou condemn the All-just?
18Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?
18Shall one say to a king, Belial? to nobles, Wicked?
19Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
19[How then to him] that accepteth not the persons of princes, nor regardeth the rich man more than the poor? for they are all the work of his hands.
20I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
20In a moment they die, even at midnight the people are convulsed and pass away; and the strong are taken away without hand.
21Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
21For his eyes are upon the ways of man, and he seeth all his steps.
22Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
22There is no darkness, nor shadow of death, where the workers of iniquity may hide themselves.
23Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
23For he doth not long consider a man, to bring him before ùGod in judgment.
24Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
24He breaketh in pieces mighty men without inquiry, and setteth others in their stead;
25Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
25Since he knoweth their actions; and he overthroweth [them] in the night, and they are crushed.
26Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
26He striketh them as wicked men in the open sight of others,
27eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
27Because they have turned back from him, and would consider none of his ways;
28De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
28So that they cause the cry of the poor to come unto him, and he heareth the cry of the afflicted.
29Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
29When he giveth quietness, who then will disturb? and when he hideth [his] face, who shall behold him? and this towards a nation, or towards a man alike;
30när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
30That the ungodly man reign not, that the people be not ensnared.
31Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
31For hath he said unto ùGod, I bear [chastisement], I will not offend;
32Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
32What I see not, teach thou me; if I have done wrong, I will do so no more?
33Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
33Shall he recompense according to thy mind? for thou hast refused [his judgment]; for thou so choosest, and not I; speak then what thou knowest.
34Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
34Men of understanding will say to me, and a wise man who heareth me:
35»Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»
35Job hath spoken without knowledge, and his words were not with intelligence.
36Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
36Would that Job may be tried unto the end, because of [his] answers after the manner of evil men!
37Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
37For he addeth rebellion unto his sin, he clappeth [his hands] among us, and multiplieth his words against ùGod.