¹Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

¹Wilt thou draw out the leviathan with the hook, and press down his tongue with a cord?

²Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

²Wilt thou put a rush-rope into his nose, and pierce his jaw with a spike?

³Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

³Will he make many supplications unto thee? or will he speak softly unto thee?

⁴Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

⁴Will he make a covenant with thee? wilt thou take him as a bondman for ever?

⁵Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

⁵Wilt thou play with him as with a bird, and wilt thou bind him for thy maidens?

⁶Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

⁶Shall partners make traffic of him, will they divide him among merchants?

⁷Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

⁷Wilt thou fill his skin with darts, and his head with fish-spears?

⁸Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

⁸Lay thy hand upon him; remember the battle, -- do no more!

⁹När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

⁹Lo, hope as to him is belied: is not one cast down even at the sight of him?

¹⁰Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

¹⁰None is so bold as to stir him up; and who is he that will stand before me?

¹¹Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.

¹¹Who hath first given to me, that I should repay [him]? [Whatsoever is] under the whole heaven is mine.

¹²Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.

¹²I will not be silent as to his parts, the story of his power, and the beauty of his structure.

¹³På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

¹³Who can uncover the surface of his garment? who can come within his double jaws?

¹⁴Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

¹⁴Who can open the doors of his face? Round about his teeth is terror.

¹⁵Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

¹⁵The rows of his shields are a pride, shut up together [as with] a close seal.

¹⁶När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

¹⁶One is so near to another that no air can come between them;

¹⁷Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

¹⁷They are joined each to its fellow; they stick together, and cannot be sundered.

¹⁸Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

¹⁸His sneezings flash light, and his eyes are like the eyelids of the morning.

¹⁹Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

¹⁹Out of his mouth go forth flames; sparks of fire leap out:

²⁰ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

²⁰Out of his nostrils goeth smoke, as out of a boiling pot and cauldron.

²¹På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

²¹His breath kindleth coals, and a flame goeth out of his mouth.

²²Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

²²In his neck lodgeth strength, and terror danceth before him.

²³Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

²³The flakes of his flesh are joined together: they are fused upon him, they cannot be moved.

²⁴Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

²⁴His heart is firm as a stone, yea, firm as the nether [millstone].

²⁵På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.

²⁵When he raiseth himself up, the mighty are afraid: they are beside themselves with consternation.

²⁶If any reach him with a sword, it cannot hold; neither spear, nor dart, nor harpoon.

²⁷He esteemeth iron as straw, bronze as rotten wood.

²⁸The arrow will not make him flee; slingstones are turned with him into stubble.

²⁹Clubs are counted as stubble; he laugheth at the shaking of a javelin.

³⁰His under parts are sharp potsherds: he spreadeth a threshing-sledge upon the mire.

³¹He maketh the deep to boil like a pot; he maketh the sea like a pot of ointment;

³²He maketh the path to shine after him: one would think the deep to be hoary.

³³Upon earth there is not his like, who is made without fear.

³⁴He beholdeth all high things; he is king over all the proud beasts.