¹Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?

¹Call, I pray thee! Is there any that answereth thee? and to which of the holy ones wilt thou turn?

²Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

²For vexation killeth the foolish man, and envy slayeth the simple.

³Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

³I myself saw the foolish taking root, but suddenly I cursed his habitation.

⁴Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.

⁴His children are far from safety, and they are crushed in the gate, and there is no deliverer:

⁵Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

⁵Whose harvest the hungry eateth up, and taketh even out of the thorns; and the snare gapeth for his substance.

⁶Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

⁶For evil cometh not forth from the dust, neither doth trouble spring out of the ground;

⁷nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

⁷For man is born to trouble, as the sparks fly upwards.

⁸Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

⁸But as for me I will seek unto ùGod, and unto God commit my cause;

⁹åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,

⁹Who doeth great things and unsearchable, marvellous things without number;

¹⁰åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,

¹⁰Who giveth rain on the face of the earth, and sendeth waters on the face of the fields;

¹¹när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.

¹¹Setting up on high those that are low; and mourners are exalted to prosperity.

¹²Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;

¹²He disappointeth the devices of the crafty, and their hands carry not out the enterprise.

¹³han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

¹³He taketh the wise in their own craftiness; and the counsel of the wily is carried headlong:

¹⁴mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

¹⁴They meet with darkness in a the daytime, and grope at midday as in the night.

¹⁵Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

¹⁵And he saveth the needy from the sword, from their mouth, and from the hand of the mighty.

¹⁶Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

¹⁶So the poor hath what he hopeth for, and unrighteousness stoppeth her mouth.

¹⁷Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

¹⁷Behold, happy is the man whom +God correcteth; therefore despise not the chastening of the Almighty.

¹⁸Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

¹⁸For he maketh sore, and bindeth up; he woundeth, and his hands make whole.

¹⁹Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

¹⁹He will deliver thee in six troubles, and in seven there shall no evil touch thee.

²⁰I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.

²⁰In famine he will redeem thee from death, and in war from the power of the sword.

²¹När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

²¹Thou shalt be hidden from the scourge of the tongue; and thou shalt not be afraid of destruction when it cometh.

²²Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

²²At destruction and famine thou shalt laugh, and of the beasts of the earth thou shalt not be afraid.

²³ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.

²³For thou shalt be in league with the stones of the field, and the beasts of the field shall be at peace with thee.

²⁴Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.

²⁴And thou shalt know that thy tent is in peace; and thou wilt survey thy fold, and miss nothing.

²⁵Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.

²⁵And thou shalt know that thy seed is numerous, and thine offspring as the herb of the earth.

²⁶I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

²⁶Thou shalt come to the grave in a ripe age, as a shock of corn is brought in in its season.

²⁷Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.

²⁷Behold this, we have searched it out, so it is; hear it, and know thou it for thyself.