¹Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

¹And Bildad the Shuhite answered and said,

²Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

²How long wilt thou speak these things? and the words of thy mouth be a strong wind?

³Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

³Doth ùGod pervert judgment, and the Almighty pervert justice?

⁴Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

⁴If thy children have sinned against him, he hath also given them over into the hand of their transgression.

⁵så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

⁵If thou seek earnestly unto ùGod, and make thy supplication to the Almighty,

⁶då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

⁶If thou be pure and upright, surely now he will awake for thee, and make the habitation of thy righteousness prosperous;

⁷och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

⁷And though thy beginning was small, yet thine end shall be very great.

⁸Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

⁸For inquire, I pray thee, of the former generation, and attend to the researches of their fathers;

⁹-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

⁹For we are [but] of yesterday, and know nothing, for our days upon earth are a shadow.

¹⁰men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

¹⁰Shall not they teach thee, [and] tell thee, and utter words out of their heart?

¹¹»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

¹¹Doth the papyrus shoot up without mire? doth the reed-grass grow without water?

¹²Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

¹²Whilst it is yet in its greenness [and] not cut down, it withereth before any [other] grass.

¹³Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

¹³So are the paths of all that forget ùGod; and the profane man's hope shall perish,

¹⁴Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

¹⁴Whose confidence shall be cut off, and his reliance is a spider's web.

¹⁵Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

¹⁵He shall lean upon his house, and it shall not stand; he shall lay hold on it, but it shall not endure.

¹⁶Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

¹⁶He is full of sap before the sun, and his sprout shooteth forth over his garden;

¹⁷kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

¹⁷His roots are entwined about the stoneheap; he seeth the place of stones.

¹⁸Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

¹⁸If he destroy him from his place, then it shall deny him: I have not seen thee!

¹⁹Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»

¹⁹Behold, this is the joy of his way, and out of the dust shall others grow.

²⁰Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

²⁰Behold, ùGod will not cast off a perfect man, neither will he take evil-doers by the hand.

²¹Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

²¹Whilst he would fill thy mouth with laughing and thy lips with shouting,

²²De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.

²²They that hate thee shall be clothed with shame, and the tent of the wicked be no more.