¹En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.

¹Hath not man a life of labour upon earth? and are not his days like the days of a hireling?

²Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.

²As a bondman earnestly desireth the shadow, and a hireling expecteth his wages,

³Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.

³So am I made to possess months of vanity, and wearisome nights are appointed to me.

⁴Så snart jag har lagt mig, är min fråga: »När skall jag då få stå upp?» Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.

⁴If I lie down, I say, When shall I rise up, and the darkness be gone? and I am full of tossings until the dawn.

⁵Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.

⁵My flesh is clothed with worms and clods of dust; my skin is broken, and suppurates.

⁶Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.

⁶My days are swifter than a weaver's shuttle, and are spent without hope.

⁷Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.

⁷Remember thou that my life is wind; mine eye shall no more see good.

⁸Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.

⁸The eye of him that hath seen me shall behold me no [more]: thine eyes are upon me, and I am not.

⁹Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån.

⁹The cloud consumeth and vanisheth away; so he that goeth down to Sheol shall not come up.

¹⁰Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.

¹⁰He shall return no more to his house, neither shall his place know him again.

¹¹Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.

¹¹Therefore I will not restrain my mouth: I will speak in the anguish of my spirit; I will complain in the bitterness of my soul.

¹²Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?

¹²Am I a sea, or a sea-monster, that thou settest a watch over me?

¹³När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,

¹³When I say, My bed shall comfort me, my couch shall ease my complaint;

¹⁴då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.

¹⁴Then thou scarest me with dreams, and terrifiest me through visions;

¹⁵Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!

¹⁵So that my soul chooseth strangling, death, rather than my bones.

¹⁶Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.

¹⁶I loathe it; I shall not live always: let me alone, for my days are a breath.

¹⁷Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,

¹⁷What is man, that thou makest much of him? and that thou settest thy heart upon him?

¹⁸synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?

¹⁸And that thou visitest him every morning, triest him every moment?

¹⁹Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?

¹⁹How long wilt thou not look away from me, nor let me alone till I swallow down my spittle?

²⁰Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?

²⁰Have I sinned, what do I unto thee, thou Observer of men? Why hast thou set me as an object of assault for thee, so that I am become a burden to myself?

²¹Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.

²¹And why dost not thou forgive my transgression and take away mine iniquity? for now shall I lie down in the dust, and thou shalt seek me early, and I shall not be.