1Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
1As snow in summer, and as rain in harvest, so honour beseemeth not a fool.
2Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
2As the sparrow for flitting about, as the swallow for flying, so a curse undeserved shall not come.
3Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
3A whip for the horse, a bridle for the ass, and a rod for the back of fools.
4Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
4Answer not a fool according to his folly, lest thou also be like unto him.
5Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
5Answer a fool according to his folly, lest he be wise in his own eyes.
6Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
6He that sendeth a message by the hand of a fool cutteth off [his own] feet, [and] drinketh damage.
7Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
7The legs of the lame hang loose; so is a proverb in the mouth of fools.
8Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
8As a bag of gems in a stoneheap, so is he that giveth honour to a fool.
9Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
9[As] a thorn goeth up into the hand of a drunkard, so is a proverb in the mouth of fools.
10En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
10A master roughly worketh every one: he both hireth the fool and hireth passers-by.
11Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
11As a dog turneth back to its vomit, [so] a fool repeateth his folly.
12Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
12Hast thou seen a man wise in his own eyes? There is more hope of a fool than of him.
13Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
13The sluggard saith, There is a fierce lion in the way; a lion is in the midst of the streets!
14Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
14[As] the door turneth upon its hinges, so the sluggard upon his bed.
15Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
15The sluggard burieth his hand in the dish: it wearieth him to bring it again to his mouth.
16Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
16A sluggard is wiser in his own eyes than seven [men] that answer discreetly.
17Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
17He that passing by vexeth himself with strife belonging not to him, is [like] one that taketh a dog by the ears.
18Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
18As a madman who casteth firebrands, arrows, and death,
19är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
19so is a man that deceiveth his neighbour, and saith, Am I not in sport?
20När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
20Where no wood is, the fire goeth out; and where there is no talebearer, the contention ceaseth.
21Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
21[As] coals for hot coals, and wood for fire, so is a contentious man to inflame strife.
22Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
22The words of a talebearer are as dainty morsels, and they go down into the innermost parts of the belly.
23Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
23Ardent lips, and a wicked heart, are [as] an earthen vessel overlaid with silver dross.
24En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
24He that hateth dissembleth with his lips, but he layeth up deceit within him:
25Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
25when his voice is gracious, believe him not, for there are seven abominations in his heart.
26Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
26Though [his] hatred is covered by dissimulation, his wickedness shall be made manifest in the congregation.
27Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
27Whoso diggeth a pit shall fall therein; and he that rolleth a stone, it shall return upon him.
28En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
28A lying tongue hateth those that are injured by it, and a flattering mouth worketh ruin.