¹Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

¹My son, keep my words, and lay up my commandments with thee.

²Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

²Keep my commandments, and live; and my teaching, as the apple of thine eye.

³Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

³Bind them upon thy fingers, write them upon the tablet of thy heart.

⁴Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

⁴Say unto wisdom, Thou art my sister, and call intelligence [thy] kinswoman:

⁵så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

⁵that they may keep thee from the strange woman, from the stranger who flattereth with her words.

⁶Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

⁶For at the window of my house, I looked forth through my lattice,

⁷då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

⁷and I beheld among the simple ones, I discerned among the sons, a young man void of understanding,

⁸Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

⁸passing through the street near her corner; and he went the way to her house,

⁹skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

⁹in the twilight, in the evening of the day, in the blackness of night and the darkness.

¹⁰Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

¹⁰And behold, there met him a woman in the attire of a harlot, and subtle of heart.

¹¹Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

¹¹She is clamorous and unmanageable; her feet abide not in her house:

¹²Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

¹²now without, now in the broadways, -- and she lieth in wait at every corner.

¹³Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

¹³And she caught him and kissed him, and with an impudent face said unto him,

¹⁴»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

¹⁴I have peace-offerings with me; this day have I paid my vows:

¹⁵Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

¹⁵therefore came I forth to meet thee, to seek earnestly thy face, and I have found thee.

¹⁶Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

¹⁶I have decked my bed with tapestry coverlets of variegated linen from Egypt;

¹⁷Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

¹⁷I have perfumed my couch with myrrh, aloes, and cinnamon.

¹⁸Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

¹⁸Come, let us revel in love until the morning, let us delight ourselves with loves.

¹⁹Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

¹⁹For the husband is not at home, he is gone a long journey;

²⁰Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

²⁰he hath taken the money-bag with him, he will come home on the day of the full moon.

²¹Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

²¹With her much enticement she beguiled him; with the smoothness of her lips she constrained him.

²²Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

²²He went after her straightway, as an ox goeth to the slaughter, and as stocks [serve] for the correction of the fool;

²³ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

²³till an arrow strike through his liver: as a bird hasteth to the snare, and knoweth not that it is for its life.

²⁴Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

²⁴And now, ye sons, hearken unto me, and attend to the words of my mouth.

²⁵Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

²⁵Let not thy heart decline to her ways, go not astray in her paths:

²⁶Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

²⁶for she hath cast down many wounded, and all slain by her were strong.

²⁷Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.

²⁷Her house is the way to Sheol, going down to the chambers of death.