¹Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

¹{A Prayer of the afflicted, when he is overwhelmed, and poureth out his complaint before Jehovah.} Jehovah, hear my prayer, and let my cry come unto thee.

²HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

²Hide not thy face from me: in the day of my trouble, incline thine ear unto me; in the day I call, answer me speedily.

³Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

³For my days are consumed like smoke, and my bones are burned as a firebrand.

⁴Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

⁴My heart is smitten and withered like grass; yea, I have forgotten to eat my bread.

⁵Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

⁵By reason of the voice of my groaning, my bones cleave to my flesh.

⁶För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

⁶I am become like the pelican of the wilderness, I am as an owl in desolate places;

⁷Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

⁷I watch, and am like a sparrow alone upon the housetop.

⁸Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

⁸Mine enemies reproach me all the day; they that are mad against me swear by me.

⁹Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

⁹For I have eaten ashes like bread, and mingled my drink with weeping,

¹⁰Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

¹⁰Because of thine indignation and thy wrath; for thou hast lifted me up, and cast me down.

¹¹för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

¹¹My days are like a lengthened-out shadow, and I, I am withered like grass.

¹²Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

¹²But thou, Jehovah, abidest for ever, and thy memorial from generation to generation.

¹³Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

¹³*Thou* wilt rise up, thou wilt have mercy upon Zion: for it is the time to be gracious to her, for the set time is come.

¹⁴Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

¹⁴For thy servants take pleasure in her stones, and favour her dust.

¹⁵Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

¹⁵And the nations shall fear the name of Jehovah, and all the kings of the earth thy glory.

¹⁶Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

¹⁶When Jehovah shall build up Zion, he will appear in his glory.

¹⁷när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

¹⁷He will regard the prayer of the destitute one, and not despise their prayer.

¹⁸när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

¹⁸This shall be written for the generation to come; and a people that shall be created shall praise Jah:

¹⁹Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

¹⁹For he hath looked down from the height of his sanctuary; from the heavens hath Jehovah beheld the earth,

²⁰att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

²⁰To hear the groaning of the prisoner, to loose those that are appointed to die;

²¹för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

²¹That the name of Jehovah may be declared in Zion, and his praise in Jerusalem,

²²på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

²²When the peoples shall be gathered together, and the kingdoms, to serve Jehovah.

²³när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

²³He weakened my strength in the way, he shortened my days.

²⁴Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

²⁴I said, My ùGod, take me not away in the midst of my days! ... Thy years are from generation to generation.

²⁵Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

²⁵Of old hast thou founded the earth, and the heavens are the work of thy hands:

²⁶I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

²⁶*They* shall perish, but *thou* continuest; and all of them shall grow old as a garment: as a vesture shalt thou change them, and they shall be changed.

²⁷de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

²⁷But thou art the Same, and thy years shall have no end.

²⁸Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

²⁸The children of thy servants shall abide, and their seed shall be established before thee.

²⁹Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.