¹För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

¹{To the chief Musician. Of David. A Psalm.} O God of my praise, be not silent:

²Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

²For the mouth of the wicked [man] and the mouth of deceit are opened against me: they have spoken against me with a lying tongue,

³Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

³And with words of hatred have they encompassed me; and they fight against me without a cause.

⁴Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

⁴For my love they are mine adversaries; but I [give myself unto] prayer.

⁵De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

⁵And they have rewarded me evil for good, and hatred for my love.

⁶Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

⁶Set a wicked [man] over him, and let [the] adversary stand at his right hand;

⁷När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

⁷When he shall be judged, let him go out guilty, and let his prayer become sin;

⁸Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

⁸Let his days be few, let another take his office;

⁹Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

⁹Let his sons be fatherless, and his wife a widow;

¹⁰Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

¹⁰Let his sons be vagabonds and beg, and let them seek [their bread] far from their desolate places;

¹¹Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

¹¹Let the usurer cast the net over all that he hath, and let strangers despoil his labour;

¹²Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

¹²Let there be none to extend kindness unto him, neither let there be any to favour his fatherless children;

¹³Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

¹³Let his posterity be cut off; in the generation following let their name be blotted out:

¹⁴Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

¹⁴Let the iniquity of his fathers be remembered with Jehovah, and let not the sin of his mother be blotted out;

¹⁵Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

¹⁵Let them be before Jehovah continually, that he may cut off the memory of them from the earth:

¹⁶Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

¹⁶Because he remembered not to shew kindness, but persecuted the afflicted and needy man, and the broken in heart, to slay him.

¹⁷Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

¹⁷And he loved cursing; so let it come unto him. And he delighted not in blessing; and let it be far from him.

¹⁸Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

¹⁸And he clothed himself with cursing like his vestment; so let it come into his bowels like water, and like oil into his bones;

¹⁹Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

¹⁹Let it be unto him as a garment with which he covereth himself, and for a girdle wherewith he is constantly girded.

²⁰Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

²⁰Let this be the reward of mine adversaries from Jehovah, and of them that speak evil against my soul.

²¹Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

²¹But do *thou* for me, Jehovah, Lord, for thy name's sake; because thy loving-kindness is good, deliver me:

²²Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

²²For I am afflicted and needy, and my heart is wounded within me.

²³Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

²³I am gone like a shadow when it lengtheneth; I am tossed about like the locust;

²⁴Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

²⁴My knees are failing through fasting, and my flesh hath lost its fatness;

²⁵Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

²⁵And I am become a reproach unto them; [when] they look upon me they shake their heads.

²⁶Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

²⁶Help me, Jehovah my God; save me according to thy loving-kindness:

²⁷och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

²⁷That they may know that this is thy hand; that *thou*, Jehovah, hast done it.

²⁸Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

²⁸Let *them* curse, but bless *thou*; when they rise up, let them be ashamed, and let thy servant rejoice.

²⁹Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

²⁹Let mine adversaries be clothed with confusion, and let them cover themselves with their shame as with a mantle.

³⁰Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

³⁰I will greatly celebrate Jehovah with my mouth; yea, I will praise him among the multitude.

³¹Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

³¹For he standeth at the right hand of the needy, to save him from those that judge his soul.