¹För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

¹{To the chief Musician. Upon Aijeleth-Shahar. A Psalm of David.} My ùGod, my ùGod, why hast thou forsaken me? [why art thou] far from my salvation, from the words of my groaning?

²Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

²My God, I cry by day, and thou answerest not; and by night, and there is no rest for me:

³Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

³And thou art holy, thou that dwellest amid the praises of Israel.

⁴Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

⁴Our fathers confided in thee: they confided, and thou didst deliver them.

⁵På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

⁵They cried unto thee, and were delivered; they confided in thee, and were not confounded.

⁶Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

⁶But I am a worm, and no man; a reproach of men, and the despised of the people.

⁷Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

⁷All they that see me laugh me to scorn; they shoot out the lip, they shake the head, [saying:]

⁸Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

⁸Commit it to Jehovah -- let him rescue him; let him deliver him, because he delighteth in him!

⁹»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

⁹But thou art he that took me out of the womb; thou didst make me trust, upon my mother's breasts.

¹⁰Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

¹⁰I was cast upon thee from the womb; thou art my ùGod from my mother's belly.

¹¹På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

¹¹Be not far from me, for trouble is near; for there is none to help.

¹²Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

¹²Many bulls have encompassed me; Bashan's strong ones have beset me round.

¹³Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

¹³They gape upon me with their mouth, [as] a ravening and a roaring lion.

¹⁴Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

¹⁴I am poured out like water, and all my bones are out of joint: my heart is become like wax; it is melted in the midst of my bowels.

¹⁵Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

¹⁵My strength is dried up like a potsherd, and my tongue cleaveth to my palate; and thou hast laid me in the dust of death.

¹⁶Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

¹⁶For dogs have encompassed me; an assembly of evil-doers have surrounded me: they pierced my hands and my feet.

¹⁷Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

¹⁷I may count all my bones. They look, they stare upon me;

¹⁸Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

¹⁸They part my garments among them, and cast lots upon my vesture.

¹⁹De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

¹⁹But thou, Jehovah, be not far [from me]; O my strength, haste thee to help me.

²⁰Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

²⁰Deliver my soul from the sword; my only one from the power of the dog;

²¹Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

²¹Save me from the lion's mouth. Yea, from the horns of the buffaloes hast thou answered me.

²²Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

²²I will declare thy name unto my brethren, in the midst of the congregation will I praise thee.

²³Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

²³Ye that fear Jehovah, praise him; all ye the seed of Jacob, glorify him; and revere him, all ye the seed of Israel.

²⁴I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

²⁴For he hath not despised nor abhorred the affliction of the afflicted; neither hath he hid his face from him: but when he cried unto him, he heard.

²⁵Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

²⁵My praise is from thee, in the great congregation; I will pay my vows before them that fear him.

²⁶Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

²⁶The meek shall eat and be satisfied; they shall praise Jehovah that seek him: your heart shall live for ever.

²⁷De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

²⁷All the ends of the earth shall remember and turn unto Jehovah, and all the families of the nations shall worship before thee:

²⁸Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

²⁸For the kingdom is Jehovah's, and he ruleth among the nations.

²⁹Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

²⁹All the fat ones of the earth shall eat and worship; all they that go down to the dust shall bow before him, and he that cannot keep alive his own soul.

³⁰Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

³⁰A seed shall serve him; it shall be accounted to the Lord for a generation.

³¹Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

³¹They shall come, and shall declare his righteousness unto a people that shall be born, that he hath done [it].

³²Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.