1För sångmästaren; en psalm av David.
1{To the chief Musician. A Psalm of David.} In thee, Jehovah, do I trust; let me never be ashamed: deliver me in thy righteousness.
2Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.
2Incline thine ear to me, deliver me speedily; be a strong rock to me, a house of defence to save me.
3Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.
3For thou art my rock and my fortress; and, for thy name's sake, thou wilt lead me and guide me.
4Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.
4Draw me out of the net that they have hidden for me; for thou art my strength.
5Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.
5Into thy hand I commit my spirit: thou hast redeemed me, Jehovah, [thou] ùGod of truth.
6I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.
6I have hated them that observe lying vanities; and as for me, I have confided in Jehovah.
7Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.
7I will be glad and rejoice in thy loving-kindness, for thou hast seen mine affliction; thou hast known the troubles of my soul,
8Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden
8And hast not shut me up into the hand of the enemy: thou hast set my feet in a large place.
9och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.
9Be gracious unto me, Jehovah, for I am in trouble: mine eye wasteth away with vexation, my soul and my belly.
10Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.
10For my life is spent with sorrow, and my years with sighing; my strength faileth through mine iniquity, and my bones are wasted.
11Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.
11More than to all mine oppressors, I am become exceedingly a reproach, even to my neighbours, and a fear to mine acquaintance: they that see me without flee from me.
12För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.
12I am forgotten in [their] heart as a dead man; I am become like a broken vessel.
13Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.
13For I have heard the slander of many -- terror on every side -- when they take counsel together against me: they plot to take away my life.
14Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.
14But I confided in thee, Jehovah; I said, thou art my God.
15Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»
15My times are in thy hand: deliver me from the hand of mine enemies, and from my persecutors.
16Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.
16Make thy face to shine upon thy servant; save me in thy loving-kindness.
17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.
17Jehovah, let me not be ashamed; for I have called upon thee: let the wicked be ashamed, let them be silent in Sheol.
18HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket.
18Let the lying lips become dumb, which speak insolently against the righteous in pride and contempt.
19Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.
19[Oh] how great is thy goodness, which thou hast laid up for them that fear thee, [which] thou hast wrought for them that trust in thee, before the sons of men!
20Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!
20Thou keepest them concealed in the secret of thy presence from the conspiracies of man; thou hidest them in a pavilion from the strife of tongues.
21Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.
21Blessed be Jehovah; for he hath shewn me wondrously his loving-kindness in a strong city.
22Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!
22As for me, I said in my haste, I am cut off from before thine eyes; nevertheless thou heardest the voice of my supplications when I cried unto thee.
23Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.
23Love Jehovah, all ye his saints. Jehovah preserveth the faithful, and plentifully requiteth the proud doer.
24Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.
24Be strong, and let your heart take courage, all ye that hope in Jehovah.
25Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.