1För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.
1{To the chief Musician. On stringed instruments: an instruction. Of David.} Give ear to my prayer, O God; and hide not thyself from my supplication.
2Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.
2Attend unto me, and answer me: I wander about in my plaint, and I moan aloud,
3Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
3Because of the voice of the enemy; because of the oppression of the wicked: for they cast iniquity upon me, and in anger they persecute me.
4vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.
4My heart is writhing within me, and the terrors of death are fallen upon me.
5Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
5Fear and trembling are come upon me, and horror hath overwhelmed me.
6Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.
6And I said, Oh that I had wings like a dove! I would fly away, and be at rest;
7Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
7Behold, I would flee afar off, I would lodge in the wilderness; Selah;
8Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.
8I would hasten my escape from the stormy wind, from the tempest.
9Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
9Swallow [them] up, Lord; divide their tongue: for I have seen violence and strife in the city.
10Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.
10Day and night they go about it upon the walls thereof; and iniquity and mischief are in the midst of it.
11Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
11Perversities are in the midst thereof; and oppression and deceit depart not from its streets.
12ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
12For it is not an enemy that hath reproached me -- then could I have borne it; neither is it he that hateth me that hath magnified [himself] against me -- then would I have hidden myself from him;
13Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
13But it was thou, a man mine equal, mine intimate, my familiar friend. ...
14Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
14We who held sweet intercourse together. To the house of God we walked amid the throng.
15du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
15Let death seize upon them, let them go down alive into Sheol. For wickedness is in their dwellings, in their midst.
16Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.
16As for me, unto God will I call; and Jehovah will save me.
17Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.
17Evening, and morning, and at noon, will I pray and moan aloud; and he will hear my voice.
18Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
18He hath redeemed my soul in peace from the battle against me: for there were many about me.
19Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.
19ùGod will hear, and afflict them: he that is seated of old, (Selah) ... because there is no change in them, and they fear not God.
20Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.
20He hath put forth his hands against such as are at peace with him; he hath profaned his covenant.
21Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.
21Smooth were the milky [words] of his mouth, but his heart was war; his words were softer than oil, yet are they drawn swords.
22Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.
22Cast thy burden upon Jehovah, and *he* will sustain thee: he will never suffer the righteous to be moved.
23Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.
23And thou, O God, wilt bring them down into the pit of destruction: bloody and deceitful men shall not live out half their days. But as for me, I will confide in thee.
24Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.