¹För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

¹{To the chief Musician. On Shushan. Testimony. Michtam of David; to teach: when he strove with the Syrians of Mesopotamia, and the Syrians of Zobah, and Joab returned, and smote the Edomites in the valley of salt, twelve thousand.} O God, thou hast cast us off, thou hast scattered us, thou hast been displeased: restore us again.

²när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

²Thou hast made the earth to tremble, thou hast rent it: heal the breaches thereof; for it shaketh.

³Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

³Thou hast shewn thy people hard things; thou hast made us to drink the wine of bewilderment.

⁴Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

⁴Thou hast given a banner to them that fear thee, that it may be displayed because of the truth, (Selah,)

⁵Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

⁵That thy beloved ones may be delivered. Save with thy right hand, and answer me.

⁶Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.

⁶God hath spoken in his holiness: I will exult, I will divide Shechem, and mete out the valley of Succoth.

⁷På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

⁷Gilead is mine, and Manasseh is mine, and Ephraim is the strength of my head; Judah is my law-giver;

⁸Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

⁸Moab is my wash-pot; upon Edom will I cast my sandal; Philistia, shout aloud because of me.

⁹Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

⁹Who will bring me into the strong city? who will lead me unto Edom?

¹⁰Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

¹⁰[Wilt] not thou, O God, who didst cast us off? and didst not go forth, O God, with our armies?

¹¹Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

¹¹Give us help from trouble; for vain is man's deliverance.

¹²Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

¹²Through God we shall do valiantly; and he it is that will tread down our adversaries.

¹³Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

¹⁴Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.