¹En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

¹{An instruction: of Asaph.} Why, O God, hast thou cast off for ever? [why] doth thine anger smoke against the sheep of thy pasture?

²Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

²Remember thine assembly, which thou hast purchased of old, which thou hast redeemed [to be] the portion of thine inheritance, this mount Zion, wherein thou hast dwelt.

³Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

³Lift up thy steps unto the perpetual desolations: everything in the sanctuary hath the enemy destroyed.

⁴Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

⁴Thine adversaries roar in the midst of thy place of assembly; they set up their signs [for] signs.

⁵Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

⁵[A man] was known as he could lift up axes in the thicket of trees;

⁶Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

⁶And now they break down its carved work altogether, with hatchets and hammers.

⁷De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

⁷They have set on fire thy sanctuary, they have profaned the habitation of thy name to the ground.

⁸De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

⁸They said in their heart, Let us destroy them together: they have burned up all ùGod's places of assembly in the land.

⁹Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

⁹We see not our signs; there is no more any prophet, neither is there among us any that knoweth how long.

¹⁰Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

¹⁰How long, O God, shall the adversary reproach? Shall the enemy contemn thy name for ever?

¹¹Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

¹¹Why withdrawest thou thy hand, and thy right hand? [pluck it] out of thy bosom: consume [them].

¹²Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

¹²But God is my king of old, accomplishing deliverances in the midst of the earth.

¹³Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

¹³*Thou* didst divide the sea by thy strength; thou didst break the heads of the monsters on the waters:

¹⁴Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

¹⁴*Thou* didst break in pieces the heads of leviathan, thou gavest him to be meat to those that people the desert.

¹⁵Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

¹⁵*Thou* didst cleave fountain and torrent, *thou* driedst up ever-flowing rivers.

¹⁶Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

¹⁶The day is thine, the night also is thine; *thou* hast prepared the moon and the sun:

¹⁷Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

¹⁷*Thou* hast set all the borders of the earth; summer and winter -- *thou* didst form them.

¹⁸Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

¹⁸Remember this, that an enemy hath reproached Jehovah, and a foolish people have contemned thy name.

¹⁹Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

¹⁹Give not up the soul of thy turtle-dove unto the wild beast; forget not the troop of thine afflicted for ever.

²⁰Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

²⁰Have respect unto the covenant; for the dark places of the earth are full of the dwellings of violence.

²¹Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

²¹Oh let not the oppressed one return ashamed; let the afflicted and needy praise thy name.

²²Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

²²Rise up, O God, plead thine own cause: remember how the foolish man reproacheth thee all the day;

²³Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.

²³Forget not the voice of thine adversaries: the tumult of those that rise up against thee ascendeth continually.