¹En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

¹{A Psalm of Asaph.} Truly God is good to Israel, to such as are of a pure heart.

²Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

²But as for me, my feet were almost gone, my steps had well nigh slipped;

³ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

³For I was envious at the arrogant, seeing the prosperity of the wicked.

⁴Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

⁴For they have no pangs in their death, and their body is well nourished;

⁵De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

⁵They have not the hardships of mankind, neither are they plagued like [other] men:

⁶Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

⁶Therefore pride encompasseth them as a neck-chain, violence covereth them [as] a garment;

⁷Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

⁷Their eyes stand out from fatness, they exceed the imaginations of their heart:

⁸De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

⁸They mock and speak wickedly of oppression, they speak loftily:

⁹Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

⁹They set their mouth in the heavens, and their tongue walketh through the earth.

¹⁰därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

¹⁰Therefore his people turn hither, and waters in fulness are wrung out to them.

¹¹Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

¹¹And they say, How can ùGod know, and is there knowledge in the Most High?

¹²Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

¹²Behold, these are the wicked, and they prosper in the world: they heap up riches.

¹³Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

¹³Truly have I purified my heart in vain, and washed my hands in innocency:

¹⁴jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

¹⁴For all the day have I been plagued, and chastened every morning.

¹⁵Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

¹⁵If I said, I will speak thus, behold, I should be faithless to the generation of thy children.

¹⁶När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

¹⁶When I thought to be able to know this, it was a grievous task in mine eyes;

¹⁷till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

¹⁷Until I went into the sanctuaries of ùGod; [then] understood I their end.

¹⁸Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

¹⁸Truly thou settest them in slippery places, thou castest them down in ruins.

¹⁹Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

¹⁹How are they suddenly made desolate! they pass away, consumed with terrors.

²⁰Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

²⁰As a dream, when one awaketh, wilt thou, Lord, on arising despise their image.

²¹När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

²¹When my heart was in a ferment, and I was pricked in my reins,

²²då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

²²Then I was brutish and knew nothing; I was [as] a beast with thee.

²³Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

²³Nevertheless I am continually with thee: thou hast holden my right hand;

²⁴Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

²⁴Thou wilt guide me by thy counsel, and after the glory, thou wilt receive me.

²⁵Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

²⁵Whom have I in the heavens? and there is none upon earth I desire beside thee.

²⁶Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

²⁶My flesh and my heart faileth: God is the rock of my heart and my portion for ever.

²⁷Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

²⁷For behold, they that are far from thee shall perish; thou destroyest every one that goeth a whoring from thee.

²⁸Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

²⁸But as for me, it is good for me to draw near to God: I have put my trust in the Lord Jehovah, that I may declare all thy works.