¹En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

¹{An instruction. Of Asaph.} Give ear, O my people, to my law; incline your ears to the words of my mouth.

²Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

²I will open my mouth in a parable; I will utter riddles from of old,

³Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

³Which we have heard and known, and our fathers have told us:

⁴det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

⁴We will not hide [them] from their sons, shewing forth to the generation to come the praises of Jehovah, and his strength, and his marvellous works which he hath done.

⁵Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

⁵For he established a testimony in Jacob, and appointed a law in Israel, which he commanded our fathers, that they should make them known to their children;

⁶Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

⁶That the generation to come might know [them], the children that should be born; that they might rise up and tell [them] to their children,

⁷Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

⁷And that they might set their hope in God, and not forget the works of ùGod, but observe his commandments;

⁸Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

⁸And might not be as their fathers, a stubborn and rebellious generation, a generation that prepared not their heart, and whose spirit was not stedfast with ùGod.

⁹Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

⁹The sons of Ephraim, armed bowmen, turned back in the day of battle.

¹⁰De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

¹⁰They kept not the covenant of God, and refused to walk in his law;

¹¹De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

¹¹And forgot his doings, and his marvellous works which he had shewn them.

¹²Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

¹²In the sight of their fathers had he done wonders, in the land of Egypt, the field of Zoan.

¹³Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

¹³He clave the sea, and caused them to pass through; and made the waters to stand as a heap;

¹⁴Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

¹⁴And he led them with a cloud in the daytime, and all the night with the light of fire.

¹⁵Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

¹⁵He clave rocks in the wilderness, and gave [them] drink as out of the depths, abundantly;

¹⁶Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

¹⁶And he brought streams out of the rock, and caused waters to run down like rivers.

¹⁷Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

¹⁷Yet they still went on sinning against him, provoking the Most High in the desert;

¹⁸De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

¹⁸And they tempted ùGod in their heart, by asking meat for their lust;

¹⁹Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

¹⁹And they spoke against God: they said, Is ùGod able to prepare a table in the wilderness?

²⁰Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

²⁰Behold, he smote the rock, and waters gushed out, and streams overflowed; is he able to give bread also, or provide flesh for his people?

²¹Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

²¹Therefore Jehovah heard, and was wroth; and fire was kindled against Jacob, and anger also went up against Israel:

²²eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

²²Because they believed not in God, and confided not in his salvation;

²³Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

²³Though he had commanded the clouds from above, and had opened the doors of the heavens,

²⁴han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

²⁴And had rained down manna upon them to eat, and had given them the corn of the heavens.

²⁵Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

²⁵Man did eat the bread of the mighty; he sent them provision to the full.

²⁶Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

²⁶He caused the east wind to rise in the heavens, and by his strength he brought the south wind;

²⁷Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

²⁷And he rained flesh upon them as dust, and feathered fowl as the sand of the seas,

²⁸han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

²⁸And he let it fall in the midst of their camp, round about their habitations:

²⁹Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

²⁹And they did eat, and were well filled; for that they lusted after, he brought to them.

³⁰Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

³⁰They were not alienated from their lust, their meat was yet in their mouths,

³¹då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

³¹When the anger of God went up against them; and he slew the fattest of them, and smote down the chosen men of Israel.

³²Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

³²For all this, they sinned still, and believed not in his marvellous works;

³³Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

³³And he consumed their days in vanity, and their years in terror.

³⁴När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

³⁴When he slew them, then they sought him, and returned and sought early after ùGod;

³⁵De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

³⁵And they remembered that God was their rock, and ùGod, the Most High, their redeemer.

³⁶och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

³⁶But they flattered him with their mouth, and lied unto him with their tongue;

³⁷Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

³⁷For their heart was not firm toward him, neither were they stedfast in his covenant.

³⁸Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

³⁸But he was merciful: he forgave the iniquity, and destroyed [them] not; but many a time turned he his anger away, and did not stir up all his fury:

³⁹Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

³⁹And he remembered that they were flesh, a breath that passeth away and cometh not again.

⁴⁰Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

⁴⁰How oft did they provoke him in the wilderness, and grieve him in the desert!

⁴¹Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

⁴¹And they turned again and tempted ùGod, and grieved the Holy One of Israel.

⁴²De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

⁴²They remembered not his hand, the day when he delivered them from the oppressor,

⁴³då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

⁴³How he set his signs in Egypt, and his miracles in the field of Zoan;

⁴⁴Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

⁴⁴And turned their rivers into blood, and their streams, that they could not drink;

⁴⁵han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

⁴⁵He sent dog-flies among them, which devoured them, and frogs, which destroyed them;

⁴⁶Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

⁴⁶And he gave their increase unto the caterpillar, and their labour unto the locust;

⁴⁷han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

⁴⁷He killed their vines with hail, and their sycamore trees with hail-stones;

⁴⁸han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

⁴⁸And he delivered up their cattle to the hail, and their flocks to thunderbolts.

⁴⁹Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

⁴⁹He cast upon them the fierceness of his anger, wrath, and indignation, and distress, -- a mission of angels of woes.

⁵⁰Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

⁵⁰He made a way for his anger; he spared not their soul from death, but gave their life over to the pestilence;

⁵¹Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

⁵¹And he smote all the firstborn in Egypt, the first-fruits of their vigour in the tents of Ham.

⁵²Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

⁵²And he made his own people to go forth like sheep, and guided them in the wilderness like a flock;

⁵³Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

⁵³And he led them safely, so that they were without fear; and the sea covered their enemies.

⁵⁴Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

⁵⁴And he brought them to his holy border, this mountain, which his right hand purchased;

⁵⁵Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

⁵⁵And he drove out the nations before them, and allotted them for an inheritance by line, and made the tribes of Israel to dwell in their tents.

⁵⁶Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

⁵⁶But they tempted and provoked God, the Most High, and kept not his testimonies,

⁵⁷de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

⁵⁷And they drew back and dealt treacherously like their fathers: they turned like a deceitful bow.

⁵⁸De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

⁵⁸And they provoked him to anger with their high places, and moved him to jealousy with their graven images.

⁵⁹Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

⁵⁹God heard, and was wroth, and greatly abhorred Israel:

⁶⁰Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

⁶⁰And he forsook the tabernacle at Shiloh, the tent where he had dwelt among men,

⁶¹han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

⁶¹And gave his strength into captivity, and his glory into the hand of the oppressor;

⁶²Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

⁶²And delivered up his people unto the sword, and was very wroth with his inheritance:

⁶³Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

⁶³The fire consumed their young men, and their maidens were not praised in [nuptial] song;

⁶⁴Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

⁶⁴Their priests fell by the sword, and their widows made no lamentation.

⁶⁵Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

⁶⁵Then the Lord awoke as one out of sleep, like a mighty man that shouteth aloud by reason of wine;

⁶⁶Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

⁶⁶And he smote his adversaries in the hinder part, and put them to everlasting reproach.

⁶⁷Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

⁶⁷And he rejected the tent of Joseph, and chose not the tribe of Ephraim,

⁶⁸Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

⁶⁸But chose the tribe of Judah, the mount Zion which he loved;

⁶⁹Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

⁶⁹And he built his sanctuary like the heights, like the earth which he hath founded for ever.

⁷⁰Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

⁷⁰And he chose David his servant, and took him from the sheepfolds:

⁷¹Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

⁷¹From following the suckling-ewes, he brought him to feed Jacob his people, and Israel his inheritance.

⁷²Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.

⁷²And he fed them according to the integrity of his heart, and led them by the skilfulness of his hands.