¹För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

¹{To the chief Musician. On Jeduthun. Of Asaph. A Psalm.} My voice is unto God, and I will cry; my voice is unto God, and he will give ear unto me.

²Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

²In the day of my trouble, I sought the Lord: my hand was stretched out in the night, and slacked not; my soul refused to be comforted.

³På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

³I remembered God, and I moaned; I complained, and my spirit was overwhelmed. Selah.

⁴Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.

⁴Thou holdest open mine eyelids; I am full of disquiet and cannot speak.

⁵Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

⁵I consider the days of old, the years of ancient times.

⁶Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

⁶I remember my song in the night; I muse in mine own heart, and my spirit maketh diligent search.

⁷Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

⁷Will the Lord cast off for ever? and will he be favourable no more?

⁸Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

⁸Hath his loving-kindness ceased for ever? hath [his] word come to an end from generation to generation?

⁹Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

⁹Hath ùGod forgotten to be gracious? or hath he in anger shut up his tender mercies? Selah.

¹⁰Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.

¹⁰Then said I, This is my weakness: -- the years of the right hand of the Most High

¹¹Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

¹¹Will I remember, -- the works of Jah; for I will remember thy wonders of old,

¹²Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

¹²And I will meditate upon all thy work, and muse upon thy doings.

¹³jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

¹³O God, thy way is in the sanctuary: who is so great a ùgod as God?

¹⁴Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

¹⁴Thou art the ùGod that doest wonders; thou hast declared thy strength among the peoples.

¹⁵Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

¹⁵Thou hast with [thine] arm redeemed thy people, the sons of Jacob and Joseph. Selah.

¹⁶Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.

¹⁶The waters saw thee, O God, the waters saw thee; they trembled, yea, the depths were troubled:

¹⁷Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

¹⁷The thick clouds poured out water; the skies sent out a sound, yea, thine arrows went abroad:

¹⁸Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

¹⁸The voice of thy thunder was in the whirlwind, lightnings lit up the world; the earth was troubled and it quaked.

¹⁹Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

¹⁹Thy way is in the sea, and thy paths are in the great waters; and thy footsteps are not known.

²⁰Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

²⁰Thou leddest thy people like a flock by the hand of Moses and Aaron.

²¹Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.