¹För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

¹{To the chief Musician. Upon the Gittith. [A Psalm] of Asaph.} Sing ye joyously unto God our strength, shout aloud unto the God of Jacob;

²Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

²Raise a song, and sound the tambour, the pleasant harp with the lute.

³Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

³Blow the trumpet at the new moon, at the set time, on our feast day:

⁴Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

⁴For this is a statute for Israel, an ordinance of the God of Jacob;

⁵Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

⁵He ordained it in Joseph [for] a testimony, when he went forth over the land of Egypt, [where] I heard a language that I knew not.

⁶Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

⁶I removed his shoulder from the burden; his hands were freed from the basket.

⁷»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

⁷Thou calledst in trouble, and I delivered thee; I answered thee in the secret place of thunder; I proved thee at the waters of Meribah. Selah.

⁸I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

⁸Hear, my people, and I will testify unto thee; O Israel, if thou wouldest hearken unto me!

⁹Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

⁹There shall no strange ùgod be in thee, neither shalt thou worship any foreign ùgod.

¹⁰Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

¹⁰I am Jehovah thy God, that brought thee up out of the land of Egypt: open thy mouth wide, and I will fill it.

¹¹Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

¹¹But my people hearkened not to my voice, and Israel would none of me.

¹²Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

¹²So I gave them up unto their own hearts' stubbornness: they walked after their own counsels.

¹³Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

¹³Oh that my people had hearkened unto me, that Israel had walked in my ways!

¹⁴O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

¹⁴I would soon have subdued their enemies, and turned my hand against their adversaries.

¹⁵Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

¹⁵The haters of Jehovah would have come cringing unto him; but their time would have been for ever.

¹⁶De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

¹⁶And he would have fed them with the finest of wheat; yea, with honey out of the rock would I have satisfied thee.

¹⁷Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»