¹Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

¹Come, let us sing aloud to Jehovah, let us shout for joy to the rock of our salvation;

²Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

²Let us come before his face with thanksgiving; let us shout aloud unto him with psalms.

³Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

³For Jehovah is a great ùGod, and a great king above all gods.

⁴Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

⁴In his hand are the deep places of the earth; the heights of the mountains are his also:

⁵hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

⁵The sea is his, and he made it, and his hands formed the dry [land].

⁶Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

⁶Come, let us worship and bow down; let us kneel before Jehovah our Maker.

⁷Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

⁷For he is our God; and we are the people of his pasture and the sheep of his hand. To-day if ye hear his voice,

⁸O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

⁸Harden not your heart, as at Meribah, as [in] the day of Massah, in the wilderness;

⁹där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

⁹When your fathers tempted me, proved me, and saw my work.

¹⁰I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

¹⁰Forty years was I grieved with the generation, and said, It is a people that do err in their heart, and they have not known my ways;

¹¹Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

¹¹So that I swore in mine anger, that they should not enter into my rest.