¹Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?

¹Voku do! cxu iu respondos al vi? Kaj al kiu el la sanktuloj vi vin turnos?

²Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

²Malsagxulon mortigas la kolero, Kaj sensenculon pereigas la incitigxemeco.

³Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

³Mi vidis malsagxulon, kiu enradikigxis, Kaj mi malbenis subite lian logxejon.

⁴Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.

⁴Malproksimaj de savo estos liaj filoj; Oni disbatos ilin cxe la pordego, Kaj neniu ilin savos.

⁵Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

⁵Lian rikoltajxon formangxos malsatulo, El inter la dornoj li gxin prenos, Kaj soifantoj englutos lian havajxon.

⁶Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

⁶Ne el la polvo eliras malpiajxo, Kaj ne el la tero elkreskas malbonago.

⁷nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

⁷Sed homo naskigxas por suferoj, Kiel birdoj por flugado supren.

⁸Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

⁸Sed mi min turnus al Dio, Kaj al Li mi transdonus mian aferon;

⁹åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,

⁹Al Tiu, kiu faras grandajxojn, kiujn neniu povas esplori, Mirindajxojn, kiujn neniu povas kalkuli;

¹⁰åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,

¹⁰Kiu donas pluvon sur la teron Kaj sendas akvon sur la kampojn,

¹¹när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.

¹¹Por starigi malaltulojn alte, Ke la afliktitoj levigxu savite.

¹²Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;

¹²Li detruas la intencojn de ruzuloj, Ke iliaj manoj ne plenumas sian entreprenon.

¹³han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

¹³Li kaptas la sagxulojn per ilia ruzajxo; Kaj la decido de maliculoj farigxas senvalora.

¹⁴mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

¹⁴En la tago ili renkontas mallumon, Kaj en tagmezo ili palpas, kiel en nokto.

¹⁵Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

¹⁵Li savas kontraux glavo, Kontraux la busxo kaj mano de potenculo Li savas malricxulon.

¹⁶Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

¹⁶Al la senhavulo aperas espero, Kaj la malboneco fermas sian busxon.

¹⁷Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

¹⁷Felicxa estas la homo, kiun punas Dio; Kaj la moralinstruon de la Plejpotenculo ne malsxatu;

¹⁸Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

¹⁸CXar Li vundas, sed ankaux bandagxas; Li batas, sed Liaj manoj ankaux resanigas.

¹⁹Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

¹⁹En ses malfelicxoj Li vin savos; En la sepa ne tusxos vin la malbono.

²⁰I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.

²⁰En tempo de malsato Li savos vin de la morto, Kaj en milito el la mano de glavo.

²¹När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

²¹Kontraux la vipo de lango vi estos kasxita; Kaj vi ne timos ruinigon, kiam gxi venos.

²²Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

²²Dum ruinigo kaj malsato vi ridos; Kaj la bestojn de la tero vi ne timos;

²³ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.

²³CXar kun la sxtonoj de la kampo vi havos interligon, Kaj la bestoj de la kampo havos pacon kun vi.

²⁴Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.

²⁴Kaj vi ekscios, ke paco estas en via tendo; Vi esploros vian logxejon, kaj nenio mankos.

²⁵Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.

²⁵Kaj vi ekscios, ke grandnombra estas via idaro Kaj via naskitaro estas kiel la herbo de la tero.

²⁶I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

²⁶En maljuneco vi iros en la tombon, Kiel envenas garbaro en sia tempo.

²⁷Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.

²⁷Vidu, ni tion esploris, kaj tiel gxi estas; Atentu tion, kaj sciu tion.