¹Då tog Job till orda och sade:

¹Ijob respondis kaj diris:

²Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

²Se estus pesita mia cxagreno, Kaj samtempe estus metita sur la pesilon mia suferado,

³Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

³GXi estus nun pli peza, ol la sablo cxe la maroj; Pro tio miaj vortoj estas plenaj de plendo.

⁴Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

⁴CXar la sagoj de la Plejpotenculo estas en mi, Ilian venenon trinkas mia spirito; La terurajxoj de Dio direktigxis sur min.

⁵Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

⁵CXu krias sovagxa azeno sur herbo? CXu bovo blekas kolere cxe sia mangxajxo?

⁶Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

⁶CXu oni mangxas sengustajxon sen salo? CXu havas guston la albumeno de ovo?

⁷Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

⁷Kion ne volis tusxi mia animo, Tio nun estas abomeninde mia mangxajxo.

⁸Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

⁸Ho, se mia peto plenumigxus, Kaj se Dio donus al mi tion, kion mi esperas!

⁹O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

⁹Ho, se Dio komencus kaj disbatus min, Donus liberecon al Sia mano kaj frakasus min!

¹⁰Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

¹⁰Tio estus ankoraux konsolo por mi; Kaj mi gxojus, se en la turmento Li ne kompatus, CXar mi ne forpusxis ja la vortojn de la Sanktulo.

¹¹Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

¹¹Kio estas mia forto, ke mi persistu? Kaj kia estas mia fino, ke mi havu paciencon?

¹²Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

¹²CXu mia forto estas forto de sxtonoj? CXu mia karno estas kupro?

¹³Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

¹³Mi havas ja nenian helpon, Kaj savo estas forpusxita for de mi.

¹⁴Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

¹⁴Al malfelicxulo decas kompato de amiko, Ecx se li forlasas la timon antaux la Plejpotenculo.

¹⁵Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

¹⁵Miaj fratoj trompas kiel torento, Kiel akvaj fluegoj, kiuj pasas,

¹⁶som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

¹⁶Kiuj estas malklaraj pro glacio, En kiuj kasxas sin negxo;

¹⁷men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

¹⁷En la tempo de degelo ili malaperas, En la tempo de varmego ili forsxovigxas de sia loko.

¹⁸Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

¹⁸Ili forklinas la direkton de sia vojo, Iras en la dezerton, kaj malaperas.

¹⁹Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

¹⁹Sercxas ilin per sia rigardo la vojoj de Tema, Esperas je ili la karavanoj el SXeba;

²⁰men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

²⁰Sed ili hontas pro sia fido; Ili aliras, kaj rugxigxas de honto.

²¹Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

²¹Nun vi neniigxis; Vi ekvidis terurajxon, kaj ektimis.

²²Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

²²CXu mi diris:Donu al mi, El via havajxo donacu pro mi,

²³att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

²³Savu min el la mano de premanto, Aux liberigu min el la mano de turmentantoj?

²⁴Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

²⁴Instruu min, kaj mi eksilentos; Komprenigu al mi, per kio mi pekis.

²⁵Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

²⁵Kial vi mallauxdas pravajn vortojn? Kaj kion povas instrui la moralinstruanto el vi?

²⁶Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

²⁶CXu vi intencas riprocxi pro vortoj? Sed paroloj de malesperanto iras al la vento.

²⁷Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

²⁷Ecx orfon vi atakus, Kaj sub via amiko vi fosus.

²⁸Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

²⁸Nun, cxar vi komencis, rigardu min; CXu mi mensogos antaux via vizagxo?

²⁹Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

²⁹Rigardu denove, vi ne trovos malpiajxon; Ripetu, vi trovos mian pravecon en la afero.

³⁰Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

³⁰CXu estas peko sur mia lango? CXu mia palato ne komprenas tion, kio estas malbona?