¹Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.

¹Sentencoj de Salomono, filo de David, regxo de Izrael:

²Av dem kan man lära vishet och tukt,

²Por scii sagxon kaj moralinstruon; Por kompreni parolojn de prudento;

³så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.

³Por ricevi instruon pri sagxo, Vero, justo, kaj honesto;

⁴De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

⁴Por doni al la malkleruloj spriton, Al la junulo scion kaj singardemon.

⁵Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.

⁵Sagxulo auxdu kaj plimultigu sian scion, Kaj prudentulo akiros gvidajn kapablojn,

⁶Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

⁶Por kompreni sentencon kaj retorajxon, La vortojn de sagxuloj kaj iliajn enigmojn.

⁷HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

⁷La timo antaux la Eternulo estas la komenco de sciado. Sagxon kaj instruon malpiuloj malestimas.

⁸Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

⁸Auxskultu, mia filo, la instruon de via patro, Kaj ne forjxetu la ordonon de via patrino;

⁹Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

⁹CXar ili estas bela krono por via kapo, Kaj ornamo por via kolo.

¹⁰Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

¹⁰Mia filo, se pekuloj vin logos, Ne sekvu ilin.

¹¹Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

¹¹Se ili diros:Iru kun ni, Ni embuskos por mortigi, Ni senkauxze insidos senkulpulojn;

¹²såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

¹²Kiel SXeol ni englutos ilin vivajn, Kaj la piulojn kiel irantajn en la tombon;

¹³allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

¹³Ni trovos diversajn grandvalorajxojn, Ni plenigos niajn domojn per rabajxo;

¹⁴dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --

¹⁴Vi lotos meze inter ni, Unu monujo estos por ni cxiuj:

¹⁵då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,

¹⁵Mia filo, ne iru la vojon kune kun ili; Gardu vian piedon de ilia vojstreko,

¹⁶ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

¹⁶CXar iliaj piedoj kuras al malbono, Kaj rapidas, por versxi sangon.

¹⁷Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

¹⁷CXar vane estas metata reto Antaux la okuloj de cxiu birdo.

¹⁸Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.

¹⁸Kaj ili embuskas sian propran sangon, Ili insidas siajn proprajn animojn.

¹⁹Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.

¹⁹Tiaj estas la vojoj de cxiu, kiu avidas rabakiron; GXi forprenas la vivon de sia posedanto.

²⁰Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.

²⁰La sagxo krias sur la strato; GXi auxdigas sian vocxon sur la placoj;

²¹I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:

²¹GXi vokas en la cxefaj kunvenejoj, cxe la pordegaj enirejoj; En la urbo gxi diras siajn parolojn.

²²Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

²²GXis kiam, ho malkleruloj, vi amos nescion? Kaj al blasfemantoj placxos blasfemado, Kaj senprudentuloj malamos scion?

²³Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

²³Returnu vin al mia predikado; Jen mi eligos al vi mian spiriton, Mi sciigos al vi miajn vortojn.

²⁴Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

²⁴CXar mi vokis, kaj vi rifuzis; Mi etendis mian manon, kaj neniu atentis;

²⁵eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

²⁵Kaj vi forjxetis cxiujn miajn konsilojn, Kaj miajn predikojn vi ne deziris:

²⁶därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,

²⁶Tial ankaux mi ridos cxe via malfelicxo; Mi mokos, kiam timo vin atakos.

²⁷ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

²⁷Kiam la timo atakos vin kiel uragano, Kaj via malfelicxo venos kiel ventego, Kiam venos al vi mizero kaj sufero:

²⁸Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

²⁸Tiam ili min vokos, sed mi ne respondos; Ili min sercxos, sed min ne trovos.

²⁹Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

²⁹Tial ke ili malamis scion, Kaj timon antaux la Eternulo ili ne deziris havi,

³⁰ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

³⁰Ili ne deziris miajn konsilojn, Ili malestimis cxiujn miajn predikojn:

³¹därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

³¹Ili mangxu la fruktojn de sia agado, Kaj ili satigxu de siaj pripensoj.

³²Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

³²CXar la kapricoj de la malsagxuloj ilin mortigas, Kaj la senzorgeco de la senorduloj ilin pereigas.

³³Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.

³³Sed kiu min auxskultas, tiu logxos sendangxere, Kaj estos trankvila, kaj ne timos malbonon.