1Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
1CXu ne vokas la sagxo? Kaj cxu la prudento ne auxdigas sian vocxon?
2Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
2GXi staras sur la pinto de altajxoj, Apud la vojo, cxe la vojkrucxigxoj.
3Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
3Apud la pordegoj, cxe la eniro en la urbon, CXe la eniro tra la pordoj, gxi kantas:
4Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
4Al vi, ho viroj, mi vokas; Kaj mia vocxo sin turnas al la homoj:
5Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
5Komprenu, naivuloj, la prudenton, Kaj sensprituloj prenu en la koron.
6Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
6Auxskultu, cxar mi parolos gravajxon, Kaj gxustajxo eliros el mia busxo.
7Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
7CXar mia lango parolos veron, Kaj malpiajxon abomenas miaj lipoj.
8Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
8Justaj estas cxiuj paroloj de mia busxo; Ili ne enhavas falson kaj malicon.
9De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
9CXiuj ili estas gxustaj por tiu, kiu ilin komprenas, Kaj justaj por tiuj, kiuj akiris scion.
10Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
10Prenu mian instruon, kaj ne argxenton; Kaj la scion sxatu pli, ol plej puran oron.
11Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
11CXar sagxo estas pli bona ol multekostaj sxtonoj; Kaj nenio, kion oni povas deziri, povas esti egala al gxi.
12Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
12Mi, sagxo, logxas kun la prudento, Kaj mi trovas prudentajn konsilojn.
13Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
13Timo antaux la Eternulo malamas malbonon, Fieron, malhumilon, kaj malbonan vojon; Malsinceran busxon mi malamas.
14Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
14De mi venas konsilo kaj bonarangxo; Mi estas prudento; al mi apartenas forto.
15Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
15Per mi regxas la regxoj, Kaj la estroj donas legxojn de justeco.
16Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
16Per mi regas la princoj Kaj la potenculoj kaj cxiuj jugxantoj sur la tero.
17Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
17Mi amas miajn amantojn; Kaj miaj sercxantoj min trovos.
18Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
18Ricxo kaj gloro estas cxe mi, Dauxra havo kaj justo.
19Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
19Mia frukto estas pli bona ol oro kaj ol plej pura oro; Kaj la rikolto de mi estas pli bona ol elektita argxento.
20På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
20Laux la vojo de vero mi iras, Laux la vojstreko de la justo;
21till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
21Por heredigi al miaj amantoj esencan bonon, Kaj plenigi iliajn trezorejojn.
22HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
22La Eternulo min formis en la komenco de Sia vojo, Antaux Siaj kreitajxoj, tre antikve.
23Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
23Antaux eterno mi estis firme fondita, en la komenco, Antaux la kreo de la tero.
24Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
24Kiam ankoraux ne ekzistis la abismoj, mi estis jam naskita, Kiam ankoraux ne ekzistis fontoj, sxprucigantaj akvon.
25Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
25Antaux ol la montoj estis starigitaj, Antaux la altajxoj mi estis kreita;
26när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
26Kiam la tero ankoraux ne estis farita, nek la kampoj, Nek la komencaj polveroj de la mondo.
27När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
27Dum Li firmigis la cxielojn, mi jam estis tie; Dum Li desegnis limojn sur la suprajxo de la abismo,
28när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
28Dum Li fortikigis la nubojn supre, Dum Li firmigis la fontojn de la abismo,
29när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
29Dum Li donis Sian legxon al la maro, Por ke la akvoj ne transpasxu siajn bordojn, Kaj dum Li difinis la fundamentojn de la tero:
30då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
30Tiam mi estis cxe Li kiel konstruanto; Mi estis la gxojo de cxiuj tagoj, Ludante antaux Li cxiutempe.
31jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
31Mi ludas sur Lia mondo-tero; Kaj mia gxojo estas inter la homidoj.
32Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
32Kaj nun, infanoj, auxskultu min; Kaj felicxaj estos tiuj, kiuj iras laux miaj vojoj.
33Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
33Auxskultu instruon kaj sagxigxu, Kaj ne forjxetu gxin.
34Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
34Felicxa estas la homo, kiu min auxskultas, Kiu maldormas cxiutage cxe miaj pordoj, Kiu staras garde cxe la fostoj de miaj pordegoj.
35Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
35CXar kiu min trovis, tiu trovis vivon, Kaj akiros favoron de la Eternulo.
36Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
36Sed kiu maltrafas min, tiu difektas sian animon; CXiuj, kiuj min malamas, amas la morton.