¹Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

¹Pregxo de mizerulo, kiam li perdas la fortojn kaj elversxas antaux la Eternulo sian malgxojon. Ho Eternulo, auxskultu mian pregxon; Kaj mia krio venu al Vi.

²HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

²Ne kasxu antaux mi Vian vizagxon en la tago de mia suferado; Klinu al mi Vian orelon; En la tago, kiam mi vokas, rapide auxskultu min.

³Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

³CXar pasis kiel fumo miaj tagoj, Kaj miaj ostoj cxirkauxbrulis kiel en forno.

⁴Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

⁴Falcxigxis kiel herbo kaj sekigxis mia koro, CXar mi forgesis mangxi mian panon.

⁵Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

⁵De la vocxo de mia plorado Algluigxis miaj ostoj al mia karno.

⁶För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

⁶Mi similigxis al pelikano en la dezerto, Mi farigxis kiel noktuo en ruinoj.

⁷Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

⁷Mi ne dormas, Kaj mi estas kiel birdo solulo sur tegmento.

⁸Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

⁸CXiutage insultas min miaj malamikoj, Miaj mokantoj jxuras per mi.

⁹Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

⁹CXar cindron mi mangxis kiel panon, Kaj mian trinkajxon mi miksis kun larmoj,

¹⁰Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

¹⁰Kauxze de Via kolero kaj indigno; CXar Vi min levis kaj jxetis.

¹¹för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

¹¹Miaj tagoj malaperas kiel ombro, Kaj mi sekigxas kiel herbo.

¹²Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

¹²Sed Vi, ho Eternulo, restas eterne; Kaj la memoro pri Vi restas de generacio al generacio.

¹³Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

¹³Vi levigxos, Vi korfavoros Cionon; CXar estas tempo por gxin kompati, cxar venis la tempo.

¹⁴Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

¹⁴CXar Viaj sklavoj ekamis gxiajn sxtonojn, CXarma estas por ili gxia polvo.

¹⁵Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

¹⁵Kaj ektimos popoloj la nomon de la Eternulo, Kaj cxiuj regxoj de la tero Vian gloron.

¹⁶Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

¹⁶CXar la Eternulo rekonstruis Cionon, Kaj aperis en Sia gloro.

¹⁷när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

¹⁷Li Sin turnis al la pregxo de la forlasitoj, Kaj ne forpusxis ilian petegon.

¹⁸när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

¹⁸CXi tio estos skribita por estontaj generacioj; Kaj rekreita popolo gloros la Eternulon.

¹⁹Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

¹⁹CXar Li rigardis malsupren el Sia sankta altajxo, El la cxielo la Eternulo direktis rigardon al la tero,

²⁰att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

²⁰Por auxdi la gxemon de malliberulo, Por liberigi la kondamnitajn al morto;

²¹för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

²¹Por ke oni rakontu en Cion pri la nomo de la Eternulo Kaj en Jerusalem pri Lia gloro,

²²på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

²²Kiam kolektigxos kune la popoloj kaj regnoj, Por servi al la Eternulo.

²³när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

²³Li lacigis en la vojo miajn fortojn, Li mallongigis miajn tagojn.

²⁴Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

²⁴Mi diras:Ho mia Dio, ne forprenu min en la mezo de miaj tagoj, Vi, kies jaroj estas de generacio al generacio.

²⁵Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

²⁵En antikveco Vi fondis la teron; Kaj la cxielo estas la faro de Viaj manoj.

²⁶I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

²⁶Ili pereos, sed Vi restos; Kaj cxiuj ili eluzigxos kiel vesto, Kiel veston Vi ilin sxangxos, kaj ili sxangxigxos.

²⁷de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

²⁷Sed Vi restas la sama, Kaj Viaj jaroj ne finigxos.

²⁸Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

²⁸La filoj de Viaj sklavoj restos, Kaj ilia semo fortikigxos antaux Vi.

²⁹Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.