1En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till dig, du som bor i himmelen.
1Kanto de suprenirado. Al Vi mi levas miajn okulojn, Ho Vi, kiu sidas en la cxielo!
2Ja, såsom tjänares ögon skåda på deras herres hand, såsom en tjänarinnas ögon på hennes frus hand, så skåda våra ögon upp till HERREN, vår Gud, till dess han varder oss nådig.
2Jen kiel la okuloj de sklavoj estas direktitaj al la mano de iliaj sinjoroj, Kiel la okuloj de sklavino al la mano de sxia sinjorino, Tiel niaj okuloj estas direktitaj al la Eternulo, nia Dio, GXis Li korfavoros nin.
3Var oss nådig, HERRE, var oss nådig, ty vi äro rikligen mättade med förakt.
3Korfavoru nin, ho Eternulo, korfavoru nin; CXar ni suferis suficxe da malestimo.
4Rikligen mättad är vår själ med de säkras bespottelse, med de högmodigas förakt.
4Tute plenigxis nia animo De la insultado de arogantuloj, De la malhonorado de fieruloj.