¹En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

¹Kanto de suprenirado. El profundo mi vokas Vin, ho Eternulo.

²Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

²Mia Sinjoro, auxskultu mian vocxon; Viaj oreloj atentu la vocxon de mia petego.

³Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

³Se vi, ho Eternulo, kalkulus la pekojn, Kiu povus stari, ho mia Sinjoro?

⁴Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

⁴Sed Vi estas pardonema, Por ke Vi estu respektata.

⁵Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

⁵Mi esperis al la Eternulo, esperis mia animo, Kaj Lian vorton mi fidis.

⁶Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

⁶Mia animo atendas mian Sinjoron pli, Ol la gardantoj atendas la matenon, La gardantoj la matenon.

⁷Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

⁷Izrael fidu la Eternulon; CXar cxe la Eternulo estas favorkoreco Kaj cxe Li estas granda liberigo.

⁸Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

⁸Kaj Li liberigos Izraelon De cxiuj liaj pekoj.