¹Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

¹De David. Benata estu la Eternulo, mia Roko, Kiu instruas miajn manojn batali, miajn fingrojn militi:

²min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

²Mia bono kaj mia fortikajxo, Mia rifugxejo kaj mia savanto, Mia sxildo, Li, kiun mi fidas, Kiu submetas al mi mian popolon.

³HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

³Ho Eternulo, kio estas homo, ke Vi lin konas, Kaj homido, ke Vi lin atentas?

⁴En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

⁴Homo estas simila al spireto; Liaj tagoj estas kiel pasanta ombro.

⁵HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.

⁵Ho Eternulo, klinu Vian cxielon kaj iru malsupren; Tusxu la montojn, kaj ili ekfumigxos.

⁶Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.

⁶Ekbriligu fulmon, kaj dispelu ilin; Sendu Viajn sagojn, kaj konfuzu ilin.

⁷Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,

⁷Etendu Vian manon el supre; Liberigu min, kaj savu min el granda akvo, El la mano de fremduloj,

⁸vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

⁸Kies busxo parolas malverajxon Kaj kies dekstra mano estas mano de trompo.

⁹Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

⁹Ho Dio, novan kanton mi kantos al Vi, Sur dekkorda psaltero mi muzikos al Vi,

¹⁰dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

¹⁰Kiu donas helpon al la regxoj, Kiu savas Sian sklavon David de dangxera glavo.

¹¹Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

¹¹Liberigu min, kaj savu min el la mano de fremduloj, Kies busxo parolas malverajxon Kaj kies dekstra mano estas mano de trompo.

¹²När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

¹²Niaj filoj kiel plantitajxoj kreskas en sia juneco; Niaj filinoj estas kiel skulptitaj kolonoj, ornamoj de palaco;

¹³när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

¹³Niaj grenejoj estas plenaj, enhavas suficxe da greno de cxiu speco; Niaj sxafoj estas en la nombro de miloj kaj dekmiloj sur niaj pasxtejoj;

¹⁴när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --

¹⁴Niaj bovoj estas sxargxitaj; Ne ekzistas difekto, ne ekzistas perdo, ne ekzistas ploro sur niaj stratoj;

¹⁵saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.

¹⁵Felicxa estas la popolo, kiu havas tian staton; Felicxa estas la popolo, kies Dio estas la Eternulo.