¹Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

¹De David. Batalu, ho Eternulo, kontraux tiuj, kiuj batalas kontraux mi; Militu kontraux tiuj, kiuj militas kontraux mi.

²Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

²Prenu sxildon kaj armilojn, Kaj starigxu, por helpi min.

³drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»

³Kaj nudigu ponardegon, kaj starigxu kontraux miaj persekutantoj; Diru al mia animo:Via helpo Mi estas.

⁴Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

⁴Hontigitaj kaj malhonoritaj estu tiuj, kiuj celas kontraux mia animo; Turnigxu reen kaj estu hontigitaj tiuj, kiuj intencas malbonon kontraux mi.

⁵Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

⁵Ili estu kiel grenventumajxo antaux vento, Kaj angxelo de la Eternulo ilin forpelu.

⁶Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

⁶Ilia vojo estu malluma kaj glitiga, Kaj angxelo de la Eternulo ilin persekutu.

⁷Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

⁷CXar sen mia kulpo ili submetis por mi sian reton, Sen mia kulpo ili fosis sub mia animo.

⁸Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

⁸Venu sur lin pereo neatendite, Kaj lia reto, kiun li kasxis, kaptu lin; Por pereo li falu en gxin.

⁹Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

⁹Kaj mia animo gxojos pro la Eternulo, Triumfos pro Lia helpo.

¹⁰Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»

¹⁰CXiuj miaj ostoj diros:Ho Eternulo, kiu egalas Vin, Kiu liberigas mizerulon de lia perfortanto, Mizerulon kaj malricxulon de lia rabanto?

¹¹Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

¹¹Starigxas kontraux mi krimaj atestantoj; Kion mi ne scias, pri tio ili min demandas.

¹²De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

¹²Ili pagas al mi malbonon por bono, Atencon kontraux mia animo.

¹³Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

¹³Kaj mi dum ilia malsano metis sur min sakajxon, Mi turmentis mian animon per fasto, Kaj mi pregxis sincere, kiel pri mi mem.

¹⁴såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

¹⁴Mi kondutis, kvazaux ili estus miaj amikoj, miaj fratoj; Kiel homo, kiu funebras pri sia patrino, mi profunde malgxojis.

¹⁵Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

¹⁵Sed kiam mi difektigxis, ili gxojis, kaj ili kunigxis; Kunigxis kontraux mi la senkoruloj, kiam mi ne atendis: Ili sxiris kaj ne cxesis.

¹⁶Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

¹⁶Laux la maniero de malpiaj parazitoj, Ili kunfrapis kontraux mi siajn dentojn.

¹⁷Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

¹⁷Mia Sinjoro! kiel longe Vi tion rigardos? Deturnu mian animon de iliaj atakoj, Mian solan de la leonoj.

¹⁸Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

¹⁸Mi gloros Vin en granda kunveno, Meze de multe da popolo mi Vin lauxdos.

¹⁹Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

¹⁹Ne gxoju pri mi miaj maljustaj malamikoj; Kaj tiuj, kiuj malamas min sen mia kulpo, ne moku per la okuloj.

²⁰Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

²⁰CXar ne pri paco ili parolas, Kaj kontraux la kvietuloj sur la tero ili pripensas malicajn intencojn.

²¹De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

²¹Ili largxe malfermis kontraux mi sian busxon, Kaj diris:Ha, ha! nia okulo vidis.

²²Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

²²Vi vidis, ho Eternulo; ne silentu! Mia Sinjoro, ne malproksimigxu de mi.

²³Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

²³Vekigxu kaj levigxu, por fari al mi jugxon, Mia Dio kaj mia Sinjoro, pri mia disputo.

²⁴Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

²⁴Jugxu min laux Via justeco, ho Eternulo, mia Dio; Kaj ili ne gxoju pri mi.

²⁵Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

²⁵Ili ne diru en sia koro:Ha, ha! tio estas laux nia deziro; Ili ne diru:Ni lin englutis.

²⁶Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

²⁶Ili estu hontigitaj kaj malhonoritaj cxiuj, kiuj gxojas pro mia malfelicxo; Vestigxu per honto kaj malhonoro tiuj, kiuj fanfaronas kontraux mi.

²⁷Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»

²⁷Triumfu kaj gxoju tiuj, kiuj deziras justecon por mi; Kaj ili diru cxiam:Granda estas la Eternulo, Kiu deziras bonstaton por Sia sklavo.

²⁸Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.

²⁸Kaj mia lango rakontados pri Via justeco Kaj cxiutage pri Via gloro.