¹För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

¹Al la hxorestro. De la Korahxidoj. Psalmo. Auxskultu cxi tion, cxiuj popoloj; Atentu, cxiuj logxantoj de la mondo,

²Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

²Kaj altrangulo kaj malaltrangulo, Ricxulo kaj malricxulo kune.

³både låga och höga, rika såväl som fattiga.

³Mia busxo diros sagxajxon, Kaj la penso de mia koro prudentajxon.

⁴Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

⁴Mi klinos mian orelon al sentenco; Sur harpo mi esprimos mian enigmon.

⁵Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

⁵Kial mi devus timi en tagoj de malbono, Kiam min cxirkauxas la malboneco de miaj persekutantoj,

⁶Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

⁶Kiuj fidas sian potencon Kaj fanfaronas per sia granda ricxeco?

⁷De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

⁷Fraton tute ne liberigos homo, Nek donos al Dio elacxeton por li

⁸Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

⁸(Multekosta estus la elacxeto de ilia animo, Kaj neniam tio estos),

⁹För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

⁹Ke li restu viva eterne, Ke li ne vidu la tombon.

¹⁰så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

¹⁰Oni ja vidas, ke sagxuloj mortas, Kaj ankaux malsagxulo kaj sensciulo pereas Kaj lasas al aliaj sian havon.

¹¹Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

¹¹Ilia deziro estas, ke iliaj domoj ekzistu por cxiam, Kaj iliaj logxejoj de generacio al generacio; Ili nomas siajn bienojn laux siaj nomoj.

¹²De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

¹²Sed homo ne restas longe en honoro; Li egaligxas al bruto bucxota.

¹³Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

¹³Tia estas ilia vojo, ilia espero, Kaj iliaj posteuloj aprobas ilian opinion. Sela.

¹⁴Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.

¹⁴Kiel sxafoj ili estos metataj en SXeolon; La morto ilin pasxtos; Kaj matene virtuloj ilin ekposedos, Kaj ilia bildo pereos en SXeol, perdinte logxejon.

¹⁵Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.

¹⁵Sed Dio liberigos mian animon el la mano de SXeol, CXar Li prenos min. Sela.

¹⁶Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.

¹⁶Ne timu, kiam homo ricxigxas, Kiam grandigxas la gloro de lia domo.

¹⁷Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

¹⁷CXar mortante li nenion prenos; Ne iros post li malsupren lia honoro.

¹⁸Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

¹⁸CXar kvankam li gxuigas sian animon dum sia vivado, Kaj oni vin lauxdas por tio, ke vi faras al vi bone,

¹⁹Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

¹⁹Tamen li iros al la generacio de siaj patroj, Kiuj neniam vidos lumon.

²⁰En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

²⁰Homo, kiu estas en honoro, sed ne havas prudenton, Estas egala al bruto bucxota.