¹En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

¹Psalmo de Asaf. Dio de la dioj, la Eternulo, ekparolis, Kaj vokis la teron de la sunlevigxo gxis la sunsubiro.

²Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

²El Cion, la perfektajxo de beleco, Dio ekbrilis.

³Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

³Nia Dio venas kaj ne silentas; Fajro ekstermanta estas antaux Li, CXirkaux Li estas granda ventego.

⁴Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

⁴Li vokas la cxielon supre kaj la teron, Por jugxi Sian popolon:

⁵»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

⁵Kolektu al Mi Miajn fidelulojn, Kiuj faris kun Mi interligon cxe oferdono.

⁶Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.

⁶Kaj la cxielo proklamis Lian justecon, CXar Dio estas tiu jugxanto. Sela.

⁷Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

⁷Auxskultu, ho Mia popolo, kaj Mi parolos; Ho Izrael, Mi atestos pri vi; Mi estas Dio, via Dio.

⁸Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

⁸Ne pro viaj oferdonoj Mi vin riprocxos, CXar viaj bruloferoj estas cxiam antaux Mi.

⁹Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

⁹Mi ne prenos el via domo bovidon, Nek el viaj kortoj kaprojn:

¹⁰ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

¹⁰CXar al Mi apartenas cxiuj bestoj en la arbaroj, Miloj da brutoj sur la montoj;

¹¹jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

¹¹Mi konas cxiujn birdojn sur la montoj, Kaj cxiuj bestoj de la kampoj estas antaux Mi.

¹²Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

¹²Se Mi farigxus malsata, Mi ne dirus al vi, CXar al Mi apartenas la mondo, kaj cxio, kio gxin plenigas.

¹³Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

¹³CXu Mi mangxas viandon de bovoj, Kaj cxu Mi trinkas sangon de kaproj?

¹⁴Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

¹⁴Oferdonu al Dio dankon, Kaj plenumu antaux la Plejaltulo viajn promesojn.

¹⁵Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

¹⁵Voku Min en la tago de mizero; Mi vin liberigos, kaj vi Min gloros.

¹⁶Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

¹⁶Sed al la malpiulo Dio diris: Por kio vi parolas pri Miaj legxoj Kaj portas Mian interligon en via busxo,

¹⁷du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

¹⁷Dum vi malamas moralinstruon Kaj jxetas Miajn vortojn malantauxen de vi?

¹⁸Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

¹⁸Kiam vi vidas sxteliston, vi aligxas al li, Kaj kun adultuloj vi estas partoprenanto;

¹⁹Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

¹⁹Vian busxon vi uzas por malbono, Kaj via lango plektas falsajxon;

²⁰Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

²⁰Vi sidas kaj parolas kontraux via frato, Pri la filo de via patrino vi kalumnias.

²¹Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

²¹Tion vi faris, kaj Mi silentis; Kaj vi pensis, ke Mi estas tia, kiel vi. Mi punos vin, kaj Mi metos cxion antaux viajn okulojn.

²²I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

²²Komprenu cxi tion, vi, kiuj forgesas Dion; Alie Mi dissxiros, kaj neniu savos.

²³den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

²³Kiu oferdonas dankon, tiu Min honoras; Kaj kiu estas singarda en la vojo, Al tiu Mi aperigos Dian helpon.