¹För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

¹Al la hxorestro. Por sxusxan-eduto. Instrua verko de David, kiam li militis kun Sirio Mezopotamia kaj kun Sirio Coba, kaj kiam Joab, revenante, batis dek du mil Edomidojn en la Valo de Salo. Ho Dio, Vi forlasis nin, Vi disbatis nin; Vi koleris; rekonsolu nin.

²när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

²Vi ekskuis la teron kaj fendis gxin; Resanigu gxiajn vundojn, cxar gxi sxanceligxas.

³Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

³Vi sentigis al Via popolo pezan sorton; Vi trinkigis al ni vinon senkonsciigan.

⁴Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

⁴Sed Vi donis standardon al tiuj, kiuj Vin timas, Por ke ili gxin levu pro la vero. Sela.

⁵Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

⁵Por ke liberigxu Viaj amatoj, Helpu per Via dekstra mano, kaj auxskultu min.

⁶Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.

⁶Dio diris en Sia sanktejo:Mi triumfos; Mi dividos SXehxemon, kaj la valon Sukot Mi mezuros.

⁷På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

⁷Al Mi apartenas Gilead, al Mi apartenas Manase; Efraim estas la forto de Mia kapo, Jehuda estas Mia sceptro.

⁸Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

⁸Moab estas Mia lavopelvo; Sur Edomon Mi jxetos Mian sxuon; Super Filisxtujo Mi triumfe krios.

⁹Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

⁹Kiu enkondukos min en fortikigitan urbon? Kiu alkondukos min gxis Edom?

¹⁰Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

¹⁰CXu ne Vi, ho Dio, forlasis nin? Vi ne eliras, ho Dio, kun niaj militistaroj.

¹¹Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

¹¹Donu al ni helpon kontraux la malamiko; Vanta estas helpo de homo.

¹²Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

¹²Kun Dio ni faros heroajxojn; Kaj Li dispremos niajn malamikojn.

¹³Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

¹⁴Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.