1För sångmästaren, till strängaspel; av David.
1Al la hxorestro. Por korda instrumento. De David. Auxskultu, ho Dio, mian krion; Atentu mian pregxon.
2Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.
2De la fino de la tero mi vokas al Vi en la malgxojo de mia koro: Sur rokon tro altan por mi suprenkonduku min.
3Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.
3CXar Vi estis mia rifugxejo, Fortika turo kontraux malamiko.
4Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.
4Lasu min logxi eterne en Via tendo, Havi rifugxon sub la kovro de Viaj flugiloj. Sela.
5Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. Sela.
5CXar Vi, ho Dio, auxdis miajn promesojn; Vi donis al mi la heredon de tiuj, kiuj timas Vian nomon.
6Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.
6Aldonu tagojn al la tagoj de la regxo, Ke liaj jaroj dauxru multajn generaciojn.
7Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.
7Li restu eterne antaux Dio; Boneco kaj vero laux Via volo lin gardu.
8Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom.
8Tiel mi prikantos Vian nomon eterne, Plenumante miajn promesojn cxiutage.
9Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.