¹För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

¹Al la hxorestro. Por Jedutun. Psalmo de David. Nur al Dio esperas mia animo; De Li venas mia savo.

²Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

²Nur Li estas mia fortikajxo kaj mia savo, mia rifugxejo; Mi ne tute renversigxos.

³Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

³GXis kiam vi insidos kontraux viro kaj cxiuj vi penos faligi lin, Kiel klinigxintan muron, kiel barilon kadukan?

⁴Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

⁴Ili meditas nur pri tio, ke ili dejxetu lin de lia altajxo; Placxas al ili malvero; Per la busxo ili benas, kaj interne ili malbenas. Sela.

⁵De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.

⁵Nur Dion fidu, mia animo; CXar Li estas mia espero.

⁶Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

⁶Nur Li estas mia fortikajxo kaj mia savo, mia rifugxejo; Mi ne renversigxos.

⁷Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

⁷En Dio estas mia savo kaj mia honoro; Mia forta roko, mia sxirmo estas en Dio.

⁸Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

⁸Fidu Lin en cxiu tempo, ho popolo; Elversxu antaux Li vian koron: Dio estas nia defendo. Sela.

⁹Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.

⁹Nur vantajxo estas la malaltranguloj, malverajxo estas la altranguloj; Metitaj sur pesilon, ili cxiuj estas malpli ol vantajxo.

¹⁰Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

¹⁰Ne fidu perfortajxon, kaj rabitajxon ne fidu vane; Kiam kreskos ricxeco, ne atentu gxin per via koro.

¹¹Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

¹¹Unu vorton diris Dio, Dufoje mi gxin auxdis, Ke la forto estas cxe Dio.

¹²En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;

¹²Kaj Vi, ho mia Sinjoro, havas favorkorecon; CXar Vi redonas al homo laux liaj faroj.

¹³och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.