¹För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

¹Al la hxorestro. Por la gitito. De Asaf. Lauxte kantu al Dio, nia forto; GXoje kriu al la Dio de Jakob.

²Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

²Sonigu kanton, donu tamburinon, CXarman harpon, kaj psalteron.

³Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

³Muziku per korno en novmonato, Je la plenluno, en la tago de nia festo.

⁴Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

⁴CXar gxi estas legxo por Izrael Kaj ordono de la Dio de Jakob.

⁵Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

⁵Li arangxis gxin kiel ateston por Jozef, Kiam Li eliris kontraux la landon Egiptan. Lingvon, kiun mi ne konas, mi auxdis:

⁶Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

⁶Mi liberigis lian dorson de sxargxo, Liaj manoj liberigxis de korboj.

⁷»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

⁷En la mizero vi vokis, kaj Mi vin helpis; Mi respondis al vi en mistera loko de tondro; Mi esploris vin cxe la akvo de Malpaco. Sela.

⁸I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

⁸Auxdu, ho Mia popolo, Mi atestos al vi; Ho Izrael, se vi Min auxskultus!

⁹Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

⁹Ne estu cxe vi alia dio; Kaj ne adoru fremdan dion.

¹⁰Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

¹⁰Mi estas la Eternulo, via Dio, Kiu elkondukis vin el la lando Egipta; Malfermu largxe vian busxon, kaj Mi gxin plenigos.

¹¹Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

¹¹Sed Mia popolo ne auxskultis Mian vocxon, Izrael ne obeis Min.

¹²Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

¹²Kaj Mi lasis ilin al la kaprico de ilia koro, Ke ili iru laux siaj intencoj.

¹³Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

¹³Ho, se Mia popolo auxskultus Min, Se Izrael irus per Miaj vojoj!

¹⁴O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

¹⁴Rapide Mi faligus iliajn malamikojn, Kaj kontraux iliajn premantojn Mi direktus Mian manon.

¹⁵Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

¹⁵La malamantoj de la Eternulo humiligxus antaux Li, Kaj ilia bonstato estus eterna.

¹⁶De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

¹⁶Kaj Mi mangxigus al ili grason de tritiko, Kaj Mi satigus vin per mielo el roko.

¹⁷Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»