¹En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

¹Kanto-psalmo de la orahxidoj. Al la hxorestro. Por mahxalat-leanoto. Instruo de Heman, la Ezrahxido. Ho Eternulo, Dio de mia savo! Tage kaj nokte mi krias antaux Vi.

²HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

²Mia pregxo venu antaux Vian vizagxon; Klinu Vian orelon al mia ploro.

³Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

³CXar mia animo trosatigxis de malbonoj Kaj mia vivo atingis SXeolon.

⁴Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.

⁴Mi similigxis al la forirantoj en la tombon; Mi farigxis kiel viro sen fortoj,

⁵Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

⁵Etendita inter mortintoj; Kiel mortigitoj, kusxantaj en la tombo, Kiujn Vi jam ne rememoras Kaj kiuj estas forigitaj for de Via mano.

⁶Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

⁶Vi metis min en la plej profundan foson, En mallumon, en abismon.

⁷Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

⁷Pezas sur mi Via furiozo, Kaj per cxiuj Viaj ondoj Vi min premas. Sela.

⁸Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.

⁸Vi malproksimigis de mi miajn konatojn, Vi faris min abomenajxo por ili; Mi estas ensxlosita, kaj mi ne povas eliri.

⁹Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

⁹Mia okulo mallumigxis de malgxojo; Mi vokas Vin, ho Eternulo, cxiutage, Mi etendas al Vi miajn manojn.

¹⁰Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

¹⁰CXu por mortintoj Vi faros miraklojn? CXu malvivuloj levigxos kaj gloros Vin? Sela.

¹¹Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.

¹¹CXu en la tombo estos rakontata Via boneco, Kaj fidindeco en la abismo?

¹²Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

¹²CXu en la mallumo estos konataj Viaj mirakloj, Kaj Via justeco en la lando de forgeso?

¹³Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

¹³Sed mi vokas al Vi, ho Eternulo, Kaj matene mia pregxo Vin renkontas.

¹⁴Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

¹⁴Kial, ho Eternulo, Vi forpusxas mian animon? Kial Vi kasxas Vian vizagxon de mi?

¹⁵Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

¹⁵Mi estas mizera kaj senforta detempe de la juneco; Mi portas Viajn terurojn, mi konsumigxas.

¹⁶Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

¹⁶Venis sur min Via furiozo, Viaj timigoj min dispremas.

¹⁷Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

¹⁷Ili cxirkauxas min, kiel akvo, cxiutage; Ili tute min cxirkauxsiegxas.

¹⁸De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

¹⁸Vi malproksimigis de mi amanton kaj amikon; Miaj konatoj estas en mallumo.

¹⁹Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.