¹En psalm, en sång för sabbatsdagen.

¹Psalmo-kanto por la tago sabata. Bone estas glori la Eternulon Kaj prikanti Vian nomon, ho Plejaltulo;

²Det är gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,

²Rakonti matene pri Via boneco Kaj nokte pri Via fideleco,

³att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet,

³Sur dekkorda instrumento kaj sur psaltero, Per solenaj sonoj de harpo.

⁴med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa.

⁴CXar Vi gxojigis min, ho Eternulo, per Viaj agoj; La farojn de Viaj manoj mi prikantos.

⁵Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk.

⁵Kiel grandaj estas Viaj faroj, ho Eternulo! Tre profundaj estas Viaj pensoj.

⁶Huru stora äro icke dina verk, o HERRE! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.

⁶Malklerulo ne scias, Kaj malsagxulo tion ne komprenas.

⁷En oförnuftig man besinnar det ej, och en dåre förstår icke sådant.

⁷Kiam malvirtuloj verdestas kiel herbo Kaj cxiuj malbonaguloj floras, Tio kondukas al ilia ekstermigxo por eterne.

⁸Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs och ogärningsmännen blomstra allasammans, så sker det till fördärv för evig tid.

⁸Kaj Vi estas alta eterne, ho Eternulo.

⁹Men du, HERRE, är hög evinnerligen.

⁹CXar jen Viaj malamikoj, ho Eternulo, Jen Viaj malamikoj pereas, Diskuras cxiuj malbonaguloj.

¹⁰Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmännen bliva förströdda.

¹⁰Sed mian kornon Vi altigas kiel la kornon de bubalo; Mi estas oleita per fresxa oleo.

¹¹Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens; jag varder övergjuten med frisk olja.

¹¹Kaj mia okulo rigardas miajn malamikojn; Pri la malbonaguloj, miaj kontrauxuloj, auxdas miaj oreloj.

¹²Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare och mina öron höra om de onda som resa sig upp mot mig.

¹²Virtulo verdestas, kiel palmo, Staras alte, kiel cedro sur Lebanon.

¹³Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till.

¹³Plantitaj en la domo de la Eternulo, Ili verdestas en la kortoj de nia Dio.

¹⁴Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar.

¹⁴Ili floras ankoraux en la maljuneco, Estas sukplenaj kaj fresxaj,

¹⁵Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grönska;

¹⁵Por sciigi, ke la Eternulo estas justa, Mia fortikajxo, kaj ne ekzistas en Li maljusteco.

¹⁶så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig, min klippa, han i vilken orätt icke finnes.