Svenska 1917

Hungarian: Karolij

John

1

1I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
1Kezdetben vala az Íge, és az Íge vala az Istennél, és Isten vala az Íge.
2Detta var i begynnelsen hos Gud.
2Ez kezdetben az Istennél vala.
3Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till.
3Minden õ általa lett és nála nélkül semmi sem lett, a mi lett.
4I det var liv, och livet var människornas ljus.
4Õ benne vala az élet, és az élet vala az emberek világossága;
5Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.
5És a világosság a sötétségben fénylik, de a sötétség nem fogadta be azt.
6En man uppträdde, sänd av Gud; hans namn var Johannes.
6Vala egy Istentõl küldött ember, kinek neve János.
7Han kom såsom ett vittne, för att vittna om ljuset, på det att alla skulle komma till tro genom honom.
7Ez jött tanúbizonyságul, hogy bizonyságot tegyen a világosságról, hogy mindenki higyjen õ általa.
8Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
8Nem õ vala a világosság, hanem [jött,] hogy bizonyságot tegyen a világosságról.
9Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen.
9Az igazi világosság eljött volt [már] a világba, a mely megvilágosít minden embert.
10I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom.
10A világban volt és a világ általa lett, de a világ nem ismerte meg õt.
11Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom.
11Az övéi közé jöve, és az övéi nem fogadák be õt.
12Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn;
12Valakik pedig befogadák õt, hatalmat ada azoknak, hogy Isten fiaivá legyenek, azoknak, a kik az õ nevében hisznek;
13och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.
13A kik nem vérbõl, sem a testnek akaratából, sem a férfiúnak indulatjából, hanem Istentõl születtek.
14Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.
14És az Íge testté lett és lakozék mi közöttünk (és láttuk az õ dicsõségét, mint az Atya egyszülöttjének dicsõségét), a ki teljes vala kegyelemmel és igazsággal.
15Johannes vittnar om honom, han ropar och säger: »Det var om denne jag sade: 'Den som kommer efter mig, han är före mig; ty han var förr än jag.'»
15János bizonyságot tett õ róla, és kiáltott, mondván: Ez vala, a kirõl mondám: A ki utánam jõ, elõttem lett, mert elõbb volt nálamnál.
16Av hans fullhet hava vi ju alla fått, ja, nåd utöver nåd;
16És az õ teljességébõl vettünk mindnyájan kegyelmet is kegyelemért.
17ty genom Moses blev lagen given, men nåden och sanningen hava kommit genom Jesus Kristus.
17Mert a törvény Mózes által adatott, a kegyelem [pedig] és az igazság Jézus Krisztus által lett.
18Ingen har någonsin sett Gud; den enfödde Sonen, som är i Faderns sköte, han har kungjort vad Gud är.
18Az Istent soha senki nem látta; az egyszülött Fiú, a ki az Atya kebelében van, az jelentette ki [õt.]
19Och detta är vad Johannes vittnade, när judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var.
19És ez a János bizonyságtétele, a mikor a zsidók papokat és Lévitákat küldöttek Jeruzsálembõl, hogy megkérdezzék õt: Kicsoda vagy te?
20Han svarade öppet och förnekade icke; han sade öppet: »Jag är icke Messias.»
20És megvallá és nem tagadá; és megvallá, hogy: Nem én vagyok a Krisztus.
21Åter frågade de honom: »Vad är du då? Är du Elias?» Han svarade: »Det är jag icke.» -- »Är du Profeten?» Han svarade: »Nej.»
21És kérdezék õt: Kicsoda tehát? Illés vagy-é te? És monda: Nem vagyok. A próféta vagy-é te? És õ felele: Nem.
22Då sade de till honom: »Vem är du då? Säg oss det, så att vi kunna giva dem svar, som hava sänt oss. Vad säger du om dig själv?»
22Mondának azért néki: Kicsoda vagy? Hogy megfelelhessünk azoknak, a kik minket elküldöttek: Mit mondasz magad felõl?
23Han svarade: »Jag är rösten av en som ropar i öknen: 'Jämnen vägen för Herren', såsom profeten Esaias sade.»
23Monda: Én kiáltó szó vagyok a pusztában. Egyengessétek az Úrnak útját, a mint megmondotta Ésaiás próféta.
24Och männen voro utsända ifrån fariséerna.
24És a küldöttek a farizeusok közül valók voltak:
25Och de frågade honom och sade till honom: »Varför döper du då, om du icke är Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?»
25És megkérdék õt és mondának néki: Miért keresztelsz tehát, ha te nem vagy a Krisztus, sem Illés, sem a próféta?
26Johannes svarade dem och sade: »Jag döper i vatten; men mitt ibland eder står en som I icke kännen:
26Felele nékik János, mondván: Én vízzel keresztelek; de köztetek van, a kit ti nem ismertek.
27han som kommer efter mig, vilkens skorem jag icke är värdig att upplösa.»
27Õ az, a ki utánam jõ, a ki elõttem lett, a kinek én nem vagyok méltó, hogy saruja szíjját megoldjam.
28Detta skedde i Betania, på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.
28Ezek Béthabarában lettek, a Jordánon túl, a hol János keresztel vala.
29Dagen därefter såg han Jesus nalkas; då sade han: »Se, Guds Lamm, som borttager världens synd!
29Másnap látá János Jézust õ hozzá menni, és monda: Ímé az Istennek ama báránya, a ki elveszi a világ bûneit!
30Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som är före mig; ty han var förr än jag.'
30Ez az, a kirõl én ezt mondám: Én utánam jõ egy férfiú, a ki elõttem lett, mert elõbb volt nálamnál.
31Och jag kände honom icke; men för att han skall bliva uppenbar för Israel, därför är jag kommen och döper i vatten.»
31És én nem ismertem õt; de hogy megjelentessék Izráelnek, azért jöttem én, a ki vízzel keresztelek.
32Och Johannes vittnade och sade: »Jag såg Anden såsom en duva sänka sig ned från himmelen; och han förblev över honom.
32És bizonyságot tõn János, mondván: Láttam a Lelket leszállani az égbõl, mint egy galambot; és megnyugovék õ rajta.
33Och jag kände honom icke; men den som sände mig till att döpa i vatten, han sade till mig: 'Den över vilken du får se Anden sänka sig ned och förbliva, han är den som döper i helig ande.'
33És én nem ismertem õt; de a ki elkülde engem, hogy vízzel kereszteljek, az mondá nékem: A kire látod a Lelket leszállani és rajta megnyugodni, az az, a ki keresztel Szent Lélekkel.
34Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne är Guds Son.»
34És én láttam, és bizonyságot tettem, hogy ez az Isten Fia.
35Dagen därefter stod Johannes åter där med två av sina lärjungar.
35Másnap ismét [ott] állt vala János és kettõ az õ tanítványai közül;
36När då Jesus kom gående, såg Johannes på honom och sade: »Se, Guds Lamm!»
36És ránézvén Jézusra, a mint [ott] jár vala, monda: Ímé az Isten Báránya!
37Och de två lärjungarna hörde hans ord och följde Jesus.
37És hallá õt a két tanítvány, a mint szól vala, és követék Jézust.
38Då vände sig Jesus om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: »Vad viljen I?» De svarade honom: »Rabbi» (det betyder mästare) »var bor du?»
38Jézus pedig hátrafordulván és látván, hogy követik azok, monda nékik:
39Han sade till dem: »Kommen och sen.» Då gingo de med honom och sågo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. -- Detta skedde vid den tionde timmen.
39Mit kerestek? Azok pedig mondának néki: Rabbi, (a mi megmagyarázva azt teszi: Mester) hol lakol?
40En av de två som hade hört var Johannes sade, och som hade följt Jesus, var Andreas, Simon Petrus' broder.
40Monda nékik: Jõjjetek és lássátok meg. Elmenének és megláták, hol lakik; és nála maradának azon a napon: vala pedig körülbelül tíz óra.
41Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: »Vi hava funnit Messias» (det betyder detsamma som Kristus).
41A kettõ közül, a kik Jánostól [ezt] hallották és õt követték vala, András volt az egyik, a Simon Péter testvére.
42Och han förde honom till Jesus. Då såg Jesus på honom och sade: »Du är Simon, Johannes' son; du skall heta Cefas» (det betyder detsamma som Petrus).
42Találkozék ez elõször a maga testvérével, Simonnal, és monda néki: Megtaláltuk a Messiást (a mi megmagyarázva azt teszi: Krisztus);
43Dagen därefter ville Jesus gå därifrån till Galileen, och han träffade då Filippus. Och Jesus sade till honom: »Följ mig.»
43És vezeté õt Jézushoz. Jézus pedig reá tekintvén, monda: Te Simon vagy, a Jóna fia; te Kéfásnak fogsz hivatni (a mi megmagyarázva: Kõszikla).
44Och Filippus var från Betsaida, Andreas' och Petrus' stad.
44A következõ napon Galileába akart menni Jézus; és találkozék Fileppel, és monda néki: Kövess engem!
45Filippus träffade Natanael och sade till honom: »Den som Moses har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom hava vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.»
45Filep pedig Bethsaidából, az András és Péter városából való volt.
46Natanael sade till honom: »Kan något gott komma från Nasaret?» Filippus svarade honom: »Kom och se.»
46Találkozék Filep Nátánaellel, és monda néki: A ki felõl írt Mózes a törvényben, és a próféták, megtaláltuk a názáreti Jézust, Józsefnek fiát.
47När nu Jesus såg Natanael nalkas, sade han om honom: »Se, denne är en rätt israelit, i vilken icke finnes något svek.»
47És monda néki Nátánael: Názáretbõl támadhat-é valami jó? Monda néki Filep: Jer és lásd meg!
48Natanael frågade honom: »Huru kunna du känna mig?» Jesus svarade och sade till honom: »Förrän Filippus kallade dig, såg jag dig, där du var under fikonträdet.»
48Látá Jézus Nátánaelt õ hozzá menni, és monda õ felõle: Ímé egy igazán Izráelita, a kiben hamisság nincsen.
49Natanael svarade honom: »Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.»
49Monda néki Nátánael: Honnan ismersz engem? Felele Jézus és monda néki: Mielõtt hítt téged Filep, láttalak téged, a mint a fügefa alatt voltál.
50Jesus svarade och sade till honom: »Eftersom jag sade dig att jag såg dig under fikonträdet, tror du? Större ting än vad detta är skall du få se.»
50Felele Nátánael és monda néki: Rabbi, te vagy az Isten Fia, te vagy az Izráel Királya!
51Därefter sade han till honom: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I skolen få se himmelen öppen och Guds änglar fara upp och fara ned över Människosonen.»
51Felele Jézus és monda néki: Hogy azt mondám néked: láttalak a fügefa alatt, hiszel? Nagyobbakat látsz majd ezeknél. [ (John 1:52) És monda néki: Bizony, bizony mondom néktek: Mostantól fogva meglátjátok a megnyilt eget, és az Isten angyalait, a mint felszállnak és leszállnak az ember Fiára. ]