¹Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.

¹La donna savia edifica la sua casa, ma la stolta l’abbatte con le proprie mani.

²Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.

²Chi cammina nella rettitudine teme l’Eterno, ma chi è pervertito nelle sue vie lo sprezza.

³I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.

³Nella bocca dello stolto germoglia la superbia, ma le labbra dei savi son la loro custodia.

⁴Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.

⁴Dove mancano i buoi è vuoto il granaio, ma l’abbondanza della raccolta sta nella forza del bove.

⁵Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.

⁵Il testimonio fedele non mentisce, ma il testimonio falso spaccia menzogne.

⁶Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.

⁶Il beffardo cerca la sapienza e non la trova, ma per l’uomo intelligente la scienza è cosa facile.

⁷Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.

⁷Vattene lungi dallo stolto; sulle sue labbra certo non hai trovato scienza.

⁸Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.

⁸La sapienza dell’uomo accorto sta nel discernere la propria strada, ma la follia degli stolti non è che inganno.

⁹De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.

⁹Gli insensati si burlano delle colpe commesse, ma il favore dell’Eterno sta fra gli uomini retti.

¹⁰Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

¹⁰Il cuore conosce la sua propria amarezza, e alla sua gioia non può prender parte un estraneo.

¹¹De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.

¹¹La casa degli empi sarà distrutta, ma la tenda degli uomini retti fiorirà.

¹²Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.

¹²V’è tal via che all’uomo par diritta, ma finisce col menare alla morte.

¹³Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.

¹³Anche ridendo, il cuore può esser triste; e l’allegrezza può finire in dolore.

¹⁴Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.

¹⁴Lo sviato di cuore avrà la ricompensa dal suo modo di vivere, e l’uomo dabbene, quella delle opere sue.

¹⁵Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.

¹⁵Lo scemo crede tutto quel che si dice, ma l’uomo prudente bada ai suoi passi.

¹⁶Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.

¹⁶Il savio teme, ed evita il male; ma lo stolto è arrogante e presuntuoso.

¹⁷Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.

¹⁷Chi è pronto all’ira commette follie, e l’uomo pien di malizia diventa odioso.

¹⁸De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.

¹⁸Gli scemi ereditano stoltezza, ma i prudenti s’incoronano di scienza.

¹⁹De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.

¹⁹I malvagi si chinano dinanzi ai buoni, e gli empi alle porte de’ giusti.

²⁰Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.

²⁰Il povero è odiato anche dal suo compagno, ma gli amici del ricco son molti.

²¹Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.

²¹Chi sprezza il prossimo pecca, ma beato chi ha pietà dei miseri!

²²De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.

²²Quelli che meditano il male non son forse traviati? ma quelli che meditano il bene trovan grazia e fedeltà.

²³Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.

²³In ogni fatica v’è profitto, ma il chiacchierare mena all’indigenza.

²⁴De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.

²⁴La corona de’ savi è la loro ricchezza, ma la follia degli stolti non è che follia.

²⁵Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.

²⁵Il testimonio verace salva delle vite, ma chi spaccia bugie non fa che ingannare.

²⁶Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.

²⁶V’è una gran sicurezza nel timor dell’Eterno; Egli sarà un rifugio per i figli di chi lo teme.

²⁷I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror

²⁷Il timor dell’Eterno è fonte di vita e fa schivare le insidie della morte.

²⁸Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.

²⁸La moltitudine del popolo è la gloria del re, ma la scarsezza de’ sudditi è la rovina del principe.

²⁹Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

²⁹Chi è lento all’ira ha un gran buon senso, ma chi è pronto ad andare in collera mostra la sua follia.

³⁰Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.

³⁰Un cuor calmo è la vita del corpo, ma l’invidia è la carie dell’ossa.

³¹Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.

³¹Chi opprime il povero oltraggia Colui che l’ha fatto, ma chi ha pietà del bisognoso, l’onora.

³²Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.

³²L’empio è travolto dalla sua sventura, ma il giusto spera anche nella morte.

³³I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.

³³La sapienza riposa nel cuore dell’uomo intelligente, ma in mezzo agli stolti si fa tosto conoscere.

³⁴Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.

³⁴La giustizia innalza una nazione, ma il peccato è la vergogna dei popoli.

³⁵En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.

³⁵Il favore del re è per il servo prudente, ma la sua ira è per chi gli fa onta.