¹En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.

¹Il figliuol savio ascolta l’istruzione di suo padre, ma il beffardo non ascolta rimproveri.

²Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.

²Per il frutto delle sue labbra uno gode del bene, ma il desiderio dei perfidi è la violenza.

³Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka

³Chi custodisce la sua bocca preserva la propria vita; chi apre troppo le labbra va incontro alla rovina.

⁴Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.

⁴L’anima del pigro desidera, e non ha nulla, ma l’anima dei diligenti sarà soddisfatta appieno.

⁵Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.

⁵Il giusto odia la menzogna, ma l’empio getta sugli altri vituperio ed onta.

⁶Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.

⁶La giustizia protegge l’uomo che cammina nella integrità, ma l’empietà atterra il peccatore.

⁷Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.

⁷C’è chi fa il ricco e non ha nulla; c’è chi fa il povero e ha di gran beni.

⁸Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något

⁸La ricchezza d’un uomo serve come riscatto della sua vita, ma il povero non ode mai minacce.

⁹De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.

⁹La luce dei giusti è gaia, ma la lampada degli empi si spegne.

¹⁰Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.

¹⁰Dall’orgoglio non vien che contesa, ma la sapienza è con chi dà retta ai consigli.

¹¹Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.

¹¹La ricchezza male acquistata va scemando, ma chi accumula a poco a poco l’aumenta.

¹²Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.

¹²La speranza differita fa languire il cuore, ma il desiderio adempiuto è un albero di vita.

¹³Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.

¹³Chi sprezza la parola si costituisce, di fronte ad essa, debitore, ma chi rispetta il comandamento sarà ricompensato.

¹⁴Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.

¹⁴L’insegnamento del savio è una fonte di vita per schivare le insidie della morte.

¹⁵Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.

¹⁵Buon senno procura favore, ma il procedere dei perfidi è duro.

¹⁶Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.

¹⁶Ogni uomo accorto agisce con conoscenza, ma l’insensato fa sfoggio di follia.

¹⁷En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.

¹⁷Il messo malvagio cade in sciagure, ma l’ambasciatore fedele reca guarigione.

¹⁸Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.

¹⁸Miseria e vergogna a chi rigetta la correzione, ma chi dà retta alla riprensione è onorato.

¹⁹Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.

¹⁹Il desiderio adempiuto è dolce all’anima, ma agl’insensati fa orrore l’evitare il male.

²⁰Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.

²⁰Chi va coi savi diventa savio, ma il compagno degl’insensati diventa cattivo.

²¹Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.

²¹Il male perseguita i peccatori ma il giusto è ricompensato col bene.

²²Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.

²²L’uomo buono lascia una eredità ai figli de’ suoi figli, ma la ricchezza del peccatore è riserbata al giusto.

²³De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.

²³Il campo lavorato dal povero dà cibo in abbondanza, ma v’è chi perisce per mancanza di equità.

²⁴Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.

²⁴Chi risparmia la verga odia il suo figliuolo, ma chi l’ama, lo corregge per tempo.

²⁵Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.

²⁵Il giusto ha di che mangiare a sazietà, ma il ventre degli empi manca di cibo.