¹En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.

¹All’uomo, i disegni del cuore; ma la risposta della lingua vien dall’Eterno.

²Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.

²Tutte le vie dell’uomo a lui sembran pure, ma l’Eterno pesa gli spiriti.

³Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.

³Rimetti le cose tue nell’Eterno, e i tuoi disegni avran buona riuscita.

⁴HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.

⁴L’Eterno ha fatto ogni cosa per uno scopo; anche l’empio, per il dì della sventura.

⁵En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.

⁵Chi è altero d’animo è in abominio all’Eterno; certo è che non rimarrà impunito.

⁶Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.

⁶Con la bontà e con la fedeltà l’iniquità si espia, e col timor dell’Eterno si evita il male.

⁷Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.

⁷Quando l’Eterno gradisce le vie d’un uomo, riconcilia con lui anche i nemici.

⁸Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.

⁸Meglio poco con giustizia, che grandi entrate senza equità.

⁹Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.

⁹Il cuor dell’uomo medita la sua via, ma l’Eterno dirige i suoi passi.

¹⁰Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.

¹⁰Sulle labbra del re sta una sentenza divina; quando pronunzia il giudizio la sua bocca non erra.

¹¹Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.

¹¹La stadera e le bilance giuste appartengono all’Eterno, tutti i pesi del sacchetto son opera sua.

¹²En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.

¹²I re hanno orrore di fare il male, perché il trono è reso stabile con la giustizia.

¹³Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.

¹³Le labbra giuste sono gradite ai re; essi amano chi parla rettamente.

¹⁴Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.

¹⁴Ira del re vuol dire messaggeri di morte, ma l’uomo savio la placherà.

¹⁵När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.

¹⁵La serenità del volto del re dà la vita, e il suo favore è come nube di pioggia primaverile.

¹⁶Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.

¹⁶L’acquisto della sapienza oh quanto è migliore di quello dell’oro, e l’acquisto dell’intelligenza preferibile a quel dell’argento!

¹⁷De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.

¹⁷La strada maestra dell’uomo retto è evitare il male; chi bada alla sua via preserva l’anima sua.

¹⁸Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.

¹⁸La superbia precede la rovina, e l’alterezza dello spirito precede la caduta.

¹⁹Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.

¹⁹Meglio esser umile di spirito coi miseri, che spartir la preda coi superbi.

²⁰Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.

²⁰Chi presta attenzione alla Parola se ne troverà bene, e beato colui che confida nell’Eterno!

²¹Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.

²¹Il savio di cuore è chiamato intelligente, e la dolcezza delle labbra aumenta il sapere.

²²En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.

²²Il senno, per chi lo possiede, è fonte di vita, ma la stoltezza è il castigo degli stolti.

²³Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.

²³Il cuore del savio gli rende assennata la bocca, e aumenta il sapere sulle sue labbra.

²⁴Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.

²⁴Le parole soavi sono un favo di miele: dolcezza all’anima, salute al corpo.

²⁵Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.

²⁵V’è tal via che all’uomo par diritta, ma finisce col menare alla morte.

²⁶Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.

²⁶La fame del lavoratore lavora per lui, perché la sua bocca lo stimola.

²⁷Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.

²⁷L’uomo cattivo va scavando ad altri del male, sulle sue labbra c’è come un fuoco divorante.

²⁸En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.

²⁸L’uomo perverso semina contese, e il maldicente disunisce gli amici migliori.

²⁹Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.

²⁹L’uomo violento trascina il compagno, e lo mena per una via non buona.

³⁰Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.

³⁰Chi chiude gli occhi per macchinar cose perverse, chi si morde le labbra, ha già compiuto il male.

³¹En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.

³¹I capelli bianchi sono una corona d’onore; la si trova sulla via della giustizia.

³²Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.

³²Chi è lento all’ira val più del prode guerriero; chi padroneggia sé stesso val più di chi espugna città.

³³Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.

³³Si gettan le sorti nel grembo, ma ogni decisione vien dall’Eterno.