¹Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar: han leder dem varthelst han vill.

¹Il cuore del re, nella mano dell’Eterno, è come un corso d’acqua; egli lo volge dovunque gli piace.

²Var man tycker sin väg vara den rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan.

²Tutte le vie dell’uomo gli paion diritte, ma l’Eterno pesa i cuori.

³Att öva rättfärdighet och rätt, det är mer värt för HERREN än offer.

³Praticare la giustizia e l’equità è cosa che l’Eterno preferisce ai sacrifizi.

⁴Stolta ögon och högmodigt hjärta -- de ogudaktigas lykta är dem till synd.

⁴Gli occhi alteri e il cuor gonfio, lucerna degli empi, sono peccato.

⁵Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till förlust.

⁵I disegni dell’uomo diligente menano sicuramente all’abbondanza, ma chi troppo s’affretta non fa che cader nella miseria.

⁶De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de äro en försvinnande dunst och hasta till döden.

⁶I tesori acquistati con lingua bugiarda sono un soffio fugace di gente che cerca la morte.

⁷De ogudaktigas övervåld bortrycker dem själva, eftersom de icke vilja göra vad rätt är.

⁷La violenza degli empi li porta via, perché rifiutano di praticare l’equità.

⁸En oärlig mans väg är idel vrånghet, men en rättskaffens man handla redligt

⁸La via del colpevole è tortuosa, ma l’innocente opera con rettitudine.

⁹Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.

⁹Meglio abitare sul canto d’un tetto, che una gran casa con una moglie rissosa.

¹⁰Den ogudaktiges själ har lust till det onda; hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom.

¹⁰L’anima dell’empio desidera il male; il suo amico stesso non trova pietà agli occhi di lui.

¹¹Straffar man bespottaren, så bliver den fåkunnige vis: och undervisar man den vise, så inhämtar han kunskap.

¹¹Quando il beffardo è punito, il semplice diventa savio; e quando s’istruisce il savio, egli acquista scienza.

¹²Den Rättfärdige giver akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka.

¹²Il Giusto tien d’occhio la casa dell’empio, e precipita gli empi nelle sciagure.

¹³Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.

¹³Chi chiude l’orecchio al grido del povero, griderà anch’egli, e non gli sarà risposto.

¹⁴En hemlig gåva stillar vrede och en skänk i lönndom våldsammaste förbittring.

¹⁴Un dono fatto in segreto placa la collera, e un regalo dato di sottomano, l’ira violenta.

¹⁵Det är den rättfärdiges glädje att rätt skipa, men det är ogärningsmännens skräck.

¹⁵Far ciò ch’è retto è una gioia per il giusto, ma è una rovina per gli artefici d’iniquità.

¹⁶Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.

¹⁶L’uomo che erra lungi dalle vie del buon senso, riposerà nell’assemblea dei trapassati.

¹⁷Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.

¹⁷Chi ama godere sarà bisognoso, chi ama il vino e l’olio non arricchirà.

¹⁸Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe.

¹⁸L’empio serve di riscatto al giusto; e il perfido, agli uomini retti.

¹⁹Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.

¹⁹Meglio abitare in un deserto, che con una donna rissosa e stizzosa.

²⁰Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en dåraktig människa förslösar sitt gods.

²⁰In casa del savio c’è dei tesori preziosi e dell’olio, ma l’uomo stolto dà fondo a tutto.

²¹Den som far efter rättfärdighet och godhet, han finner liv, rättfärdighet och ära.

²¹Chi ricerca la giustizia e la bontà troverà vita, giustizia e gloria.

²²En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.

²²Il savio dà la scalata alla città dei forti, e abbatte il baluardo in cui essa confidava.

²³Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv för nöd.

²³Chi custodisce la sua bocca e la sua lingua preserva l’anima sua dalle distrette.

²⁴Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig, den som far fram med fräck förmätenhet.

²⁴Il nome del superbo insolente è: beffardo; egli fa ogni cosa con furore di superbia.

²⁵Den lates begärelse för honom till döden, i det att hans händer icke vilja arbeta.

²⁵I desideri del pigro l’uccidono perché le sue mani rifiutano di lavorare.

²⁶Den snikne är alltid full av snikenhet; men den rättfärdige giver och spar icke.

²⁶C’è chi da mane a sera brama avidamente, ma il giusto dona senza mai rifiutare.

²⁷De ogudaktigas offer är en styggelse; mycket mer, när det frambäres i skändligt uppsåt.

²⁷Il sacrifizio dell’empio è cosa abominevole; quanto più se l’offre con intento malvagio!

²⁸Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men en man som hör på får allt framgent tala.

²⁸Il testimonio bugiardo perirà, ma l’uomo che ascolta potrà sempre parlare.

²⁹En ogudaktig man uppträder fräckt; men den redlige vandrar sina vägar ståndaktigt.

²⁹L’empio fa la faccia tosta, ma l’uomo retto rende ferma la sua condotta.

³⁰Ingen vishet, intet förstånd, intet råd förmår något mot HERREN.

³⁰Non c’è sapienza, non intelligenza, non consiglio che valga contro l’Eterno.

³¹Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.

³¹Il cavallo è pronto per il dì della battaglia, ma la vittoria appartiene all’Eterno.