¹De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.

¹L’empio fugge senza che alcuno lo perseguiti, ma il giusto se ne sta sicuro come un leone.

²För sin överträdelses skull får ett land många herrar; men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande.

²Per i suoi misfatti i capi d’un paese son numerosi, ma, con un uomo intelligente e pratico delle cose, l’ordine dura.

³En usel herre, som förtrycker de arma, är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.

³Un povero che opprime i miseri è come una pioggia che devasta e non dà pane.

⁴De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hålla lagen gå till strids mot dem.

⁴Quelli che abbandonano la legge, lodano gli empi; ma quelli che l’osservano, fan loro la guerra.

⁵Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.

⁵Gli uomini dati al male non comprendono ciò ch’è giusto, ma quelli che cercano l’Eterno comprendono ogni cosa.

⁶Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrånghet går dubbla vägar.

⁶Meglio il povero che cammina nella sua integrità, del perverso che cammina nella doppiezza, ed è ricco.

⁷Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.

⁷Chi osserva la legge è un figliuolo intelligente, ma il compagno dei ghiottoni fa vergogna a suo padre.

⁸De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.

⁸Chi accresce i suoi beni con gl’interessi e l’usura, li aduna per colui che ha pietà dei poveri.

⁹Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.

⁹Se uno volge altrove gli orecchi per non udire la legge, la sua stessa preghiera è un abominio.

¹⁰Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.

¹⁰Chi induce i giusti a battere una mala via cadrà egli stesso nella fossa che ha scavata; ma gli uomini integri erediteranno il bene.

¹¹En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.

¹¹Il ricco si reputa savio, ma il povero ch’è intelligente, lo scruta.

¹²När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.

¹²Quando i giusti trionfano, la gloria è grande; ma, quando gli empi s’innalzano, la gente si nasconde.

¹³Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.

¹³Chi copre le sue trasgressioni non prospererà, ma chi le confessa e le abbandona otterrà misericordia.

¹⁴Säll är den människa som ständigt tager sig till vara; men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.

¹⁴Beato l’uomo ch’è sempre timoroso! ma chi indura il suo cuore cadrà nella sfortuna.

¹⁵Lik ett rytande lejon och en glupande björn är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.

¹⁵Un empio che domina un popolo povero, è un leone ruggente, un orso affamato.

¹⁶Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld, att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.

¹⁶Il principe senza prudenza fa molte estorsioni, ma chi odia il lucro disonesto prolunga i suoi giorni.

¹⁷En människa som tryckes av blodskuld bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.

¹⁷L’uomo su cui pesa un omicidio, fuggirà fino alla fossa; nessuno lo fermi!

¹⁸Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst; men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.

¹⁸Chi cammina integramente sarà salvato, ma il perverso che batte doppie vie, cadrà a un tratto.

¹⁹Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.

¹⁹Chi lavora la sua terra avrà abbondanza di pane; ma chi va dietro ai fannulloni avrà abbondanza di miseria.

²⁰En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.

²⁰L’uomo fedele sarà colmato di benedizioni, ma chi ha fretta d’arricchire non rimarrà impunito.

²¹Att hava anseende till personen är icke tillbörligt; men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.

²¹Aver de’ riguardi personali non è bene; per un pezzo di pane l’uomo talvolta diventa trasgressore.

²²Den missunnsamme ävlas efter ägodelar och förstår icke att brist skall komma över honom.

²²L’uomo invidioso ha fretta d’arricchire, e non sa che gli piomberà addosso la miseria.

²³Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.

²³Chi riprende qualcuno gli sarà alla fine più accetto di chi lo lusinga con le sue parole.

²⁴Den som plundrar sin fader eller sin moder och säger: »Det är ingen synd», han är stallbroder till rövaren.

²⁴Chi ruba a suo padre e a sua madre e dice: "Non è un delitto!", è compagno del dissipatore.

²⁵Den som är lysten efter vinning uppväcker träta; men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.

²⁵Chi ha l’animo avido fa nascere contese, ma chi confida nell’Eterno sarà saziato.

²⁶Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.

²⁶Chi confida nel proprio cuore è uno stolto, ma chi cammina saviamente scamperà.

²⁷Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.

²⁷Chi dona al povero non sarà mai nel bisogno, ma colui che chiude gli occhi, sarà coperto di maledizioni.

²⁸När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna; men när de förgås, växa de rättfärdiga till.

²⁸Quando gli empi s’innalzano, la gente si nasconde; ma quando periscono, si moltiplicano i giusti.