¹Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.

¹L’uomo che, essendo spesso ripreso, irrigidisce il collo, sarà di subito fiaccato, senza rimedio.

²När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.

²Quando i giusti son numerosi, il popolo si rallegra: ma quando domina l’empio, il popolo geme.

³Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.

³L’uomo che ama la sapienza, rallegra suo padre; ma chi frequenta le meretrici dissipa i suoi beni.

⁴Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.

⁴Il re, con la giustizia, rende stabile il paese; ma chi pensa solo a imporre tasse, lo rovina.

⁵Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.

⁵L’uomo che lusinga il prossimo, gli tende una rete davanti ai piedi.

⁶En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.

⁶Nella trasgressione del malvagio v’è un’insidia; ma il giusto canta e si rallegra.

⁷Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.

⁷Il giusto prende conoscenza della causa de’ miseri, ma l’empio non ha intendimento né conoscenza.

⁸Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.

⁸I beffardi soffian nel fuoco delle discordie cittadine, ma i savi calmano le ire.

⁹När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.

⁹Se un savio viene a contesa con uno stolto, quello va in collera e ride, e non c’è da intendersi.

¹⁰De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.

¹⁰Gli uomini di sangue odiano chi è integro, ma gli uomini retti ne proteggono la vita.

¹¹Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.

¹¹Lo stolto dà sfogo a tutta la sua ira, ma il savio rattiene la propria.

¹²Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.

¹²Quando il sovrano dà retta alle parole menzognere, tutti i suoi ministri sono empi.

¹³Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.

¹³Il povero e l’oppressore s’incontrano; l’Eterno illumina gli occhi d’ambedue.

¹⁴Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.

¹⁴Il re che fa ragione ai miseri secondo verità, avrà il trono stabilito in perpetuo.

¹⁵Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.

¹⁵La verga e la riprensione dànno sapienza; ma il fanciullo lasciato a sé stesso, fa vergogna a sua madre.

¹⁶Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.

¹⁶Quando abbondano gli empi, abbondano le trasgressioni; ma i giusti ne vedranno la ruina.

¹⁷Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.

¹⁷Correggi il tuo figliuolo; egli ti darà conforto, e procurerà delizie all’anima tua.

¹⁸Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.

¹⁸Quando non c’è visioni, il popolo è senza freno; ma beato colui che osserva la legge!

¹⁹Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.

¹⁹Uno schiavo non si corregge a parole; anche se comprende, non ubbidisce.

²⁰Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.

²⁰Hai tu visto un uomo precipitoso nel suo parlare? C’è più da sperare da uno stolto che da lui.

²¹Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.

²¹Se uno alleva delicatamente da fanciullo il suo servo, questo finirà per voler essere figliuolo.

²²En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.

²²L’uomo iracondo fa nascere contese, e l’uomo collerico abbonda in trasgressioni.

²³En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.

²³L’orgoglio abbassa l’uomo, ma chi è umile di spirito ottiene gloria.

²⁴Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.

²⁴Chi fa società col ladro odia l’anima sua; egli ode la esecrazione e non dice nulla.

²⁵Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.

²⁵La paura degli uomini costituisce un laccio, ma chi confida nell’Eterno è al sicuro.

²⁶Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.

²⁶Molti cercano il favore del principe, ma l’Eterno fa giustizia ad ognuno.

²⁷En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.

²⁷L’uomo iniquo è un abominio per i giusti, e colui che cammina rettamente è un abominio per gli empi.