¹Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.

¹Parole di Agur, figliuolo di Jaké. Sentenze pronunziate da quest’uomo per Itiel, per Itiel ed Ucal.

²Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;

²Certo, io sono più stupido d’ogni altro, e non ho l’intelligenza d’un uomo.

³vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.

³Non ho imparato la sapienza, e non ho la conoscenza del Santo.

⁴Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?

⁴Chi è salito in cielo e n’è disceso? Chi ha raccolto il vento nel suo pugno? Chi ha racchiuse l’acque nella sua veste? Chi ha stabilito tutti i confini della terra? Qual è il suo nome e il nome del suo figlio? Lo sai tu?

⁵Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.

⁵Ogni parola di Dio è affinata col fuoco. Egli è uno scudo per chi confida in lui.

⁶Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.

⁶Non aggiunger nulla alle sue parole, ch’egli non t’abbia a riprendere, e tu non sia trovato bugiardo.

⁷Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:

⁷Io t’ho chiesto due cose: non me le rifiutare, prima ch’io muoia:

⁸Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.

⁸allontana da me vanità e parola mendace; non mi dare né povertà né ricchezze, cibami del pane che m’è necessario,

⁹Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

⁹ond’io, essendo sazio, non giunga a rinnegarti, e a dire: "Chi è l’Eterno?" ovvero, diventato povero, non rubi, e profani il nome del mio Dio.

¹⁰Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.

¹⁰Non calunniare il servo presso al suo padrone, ch’ei non ti maledica e tu non abbia a subirne la pena.

¹¹Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;

¹¹V’è una razza di gente che maledice suo padre e non benedice sua madre.

¹²ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;

¹²V’è una razza di gente che si crede pura, e non è lavata dalla sua sozzura.

¹³ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!

¹³V’è una razza di gente che ha gli occhi alteri e come! e le palpebre superbe.

¹⁴ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!

¹⁴V’è una razza di gente i cui denti sono spade e i mascellari, coltelli, per divorare del tutto i miseri sulla terra, e i bisognosi fra gli uomini.

¹⁵Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:

¹⁵La mignatta ha due figliuole, che dicono: "Dammi" "dammi!". Ci son tre cose che non si sazian mai, anzi quattro, che non dicon mai: "Basta!"

¹⁶dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.»

¹⁶Il soggiorno dei morti, il seno sterile, la terra che non si sazia d’acqua, e il fuoco, che non dice mai: "Basta!"

¹⁷Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.

¹⁷L’occhio di chi si fa beffe del padre e disdegna d’ubbidire alla madre, lo caveranno i corvi del torrente, lo divoreranno gli aquilotti.

¹⁸Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:

¹⁸Ci son tre cose per me troppo maravigliose; anzi quattro, ch’io non capisco:

¹⁹örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.

¹⁹la traccia dell’aquila nell’aria, la traccia del serpente sulla roccia, la traccia della nave in mezzo al mare, la traccia dell’uomo nella giovane.

²⁰Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»

²⁰Tale è la condotta della donna adultera: essa mangia, si pulisce la bocca, e dice: "Non ho fatto nulla di male!"

²¹Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:

²¹Per tre cose la terra trema, anzi per quattro, che non può sopportare:

²²under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,

²²per un servo quando diventa re, per un uomo da nulla quando ha pane a sazietà,

²³under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.

²³per una donna, non mai chiesta, quando giunge a maritarsi, e per una serva quando diventa erede della padrona.

²⁴Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:

²⁴Ci son quattro animali fra i più piccoli della terra, e nondimeno pieni di saviezza:

²⁵myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;

²⁵le formiche, popolo senza forze, che si preparano il cibo durante l’estate;

²⁶klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;

²⁶i conigli, popolo non potente, che fissano la loro dimora nelle rocce;

²⁷gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;

²⁷le locuste, che non hanno re, e procedon tutte, divise per schiere;

²⁸gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.

²⁸la lucertola, che puoi prender con le mani, eppur si trova nei palazzi dei re.

²⁹Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:

²⁹Queste tre creature hanno una bella andatura, anche queste quattro hanno un passo magnifico:

³⁰lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,

³⁰il leone, ch’è il più forte degli animali, e non indietreggia dinanzi ad alcuno;

³¹en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.

³¹il cavallo dai fianchi serrati, il capro, e il re alla testa dei suoi eserciti.

³²Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.

³²Se hai agito follemente cercando d’innalzarti, o se hai pensato del male, mettiti la mano sulla bocca;

³³Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede. ----

³³perché, come chi sbatte la panna ne fa uscire il burro, chi comprime il naso ne fa uscire il sangue, così chi spreme l’ira ne fa uscire contese.