Svenska 1917

Italian: Riveduta Bible (1927)

Psalms

144

1Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
1Salmo di Davide. Benedetto sia l’Eterno, la mia ròcca, che ammaestra le mie mani alla pugna e le mie dita alla battaglia;
2min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
2ch’è il mio benefattore e la mia fortezza, il mio alto ricetto, e il mio liberatore il mio scudo, colui nel quale mi rifugio, che mi rende soggetto il mio popolo.
3HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
3O Eterno, che cos’è l’uomo, che tu ne prenda conoscenza? o il figliuol dell’uomo che tu ne tenga conto?
4En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
4L’uomo è simile a un soffio, i suoi giorni son come l’ombra che passa.
5HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
5O Eterno, abbassa i tuoi cieli e scendi; tocca i monti e fa’ che fumino.
6Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
6Fa’ guizzare il lampo e disperdi i miei nemici. Lancia le tue saette, e mettili in rotta.
7Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
7Stendi le tue mani dall’alto, salvami e liberami dalle grandi acque, dalla mano degli stranieri,
8vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
8la cui bocca parla menzogna, e la cui destra è destra di frode.
9Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
9O Dio, a te canterò un nuovo cantico; sul saltèro a dieci corde a te salmeggerò,
10dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
10che dài la vittoria ai re, che liberi Davide tuo servitore dalla spada micidiale.
11Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
11Salvami e liberami dalla mano degli stranieri, la cui bocca parla menzogna, e la cui destra è destra di frode.
12När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
12I nostri figliuoli, nella loro giovinezza, sian come piante novelle che crescono, e le nostre figliuole come colonne scolpite nella struttura d’un palazzo.
13när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
13I nostri granai siano pieni e forniscano ogni specie di beni. Le nostre gregge moltiplichino a migliaia e a diecine di migliaia nelle nostre campagne.
14när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
14Le nostre giovenche siano feconde; e non vi sia né breccia, né fuga, né grido nelle nostre piazze.
15saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
15Beato il popolo che è in tale stato, beato il popolo il cui Dio è l’Eterno.