¹De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

¹¶ Heoi mutu ake te whakahoki kupu a enei tangata tokotoru ki a Hopa, no te mea he tika ia ki tona nei whakaaro.

²Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

²Na kua mura te riri o Erihu tama a Parakere Puti, no te whanau i a Rame: mura ana tona riri ki a Hopa, no te mea ki tana tika rawa ia i te Atua.

³och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.

³I mura ano tona riri ki ona hoa tokotoru, no te mea kihai i kitea e ratou he kupu hei whakahokinga atu, heoi kei te whakahe ano ratou i a Hopa.

⁴Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

⁴Na i tatari a Erihu kia korero ia ki a Hopa, no te mea he kaumatua ake ratou i a ia.

⁵Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

⁵A, no te kitenga o Erihu kahore he kupu i nga mangai o aua tangata tokotoru hei whakahokinga atu, mura ana tona riri.

⁶Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.

⁶¶ Na ka oho a Erihu tama a Parakere Puti, ka mea, He taitamariki ahau, ko koutou ia he koroheke rawa; koia ahau i hopohopo ai, i wehi ai ki te whakaatu i toku whakaaro ki a koutou.

⁷Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»

⁷I mea ahau, Ma nga ra te korero, ma nga tau kua maha e whakaatu te whakaaro nui.

⁸Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

⁸Otiia he wairua ano to te tangata, na te manawa ano o te Kaha Rawa ratou i whai mahara ai.

⁹Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

⁹Ko nga tangata nunui, kahore o ratou whakaaro nui, ko nga kaumatua, kahore e matau ki te whakawa.

¹⁰Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.

¹⁰Koia ahau i mea ai, Whakarongo ki ahau; ka whakakite hoki ahau i toku whakaaro.

¹¹Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.

¹¹Nana, i tatari ahau ki a koutou kupu; i whai taringa atu ki o koutou whakaaro mohio i a koutou e rapu kupu ana.

¹²Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

¹²Nana, mahara tonu atu ahau ki a koutou, a kihai tetahi o koutou i whakaatu i te he o Hopa, i whakahoki kupu ranei ki ana korero.

¹³Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»

¹³Kei mea koutou, Kua kitea e matou te mohio, na te Atua ia i turaki, ehara i te tangata.

¹⁴Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

¹⁴Na kihai ana kupu i anga mai ki ahau; e kore ano tana e utua e ahau ki a koutou kupu.

¹⁵Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.

¹⁵¶ Porahurahu kau ana ratou, kore ake a ratou kupu whakahoki: mutu ake a ratou korero.

¹⁶Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!

¹⁶Kia tatari ahau, no te mea kahore ratou e korero, no te mea e tu kau ana ratou, kahore e whakahoki atu?

¹⁷Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.

¹⁷Me korero atu hoki e ahau aku kupu, maku ano e whakaatu toku whakaaro.

¹⁸Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

¹⁸Ki tonu hoki ahau i te korero; e akiakina ana ahau e te wairua i roto i ahau.

¹⁹Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

¹⁹Nana, ko toku kopu rite tonu ki te waina kahore nei ona putanga; ki te ipu hou e tata ana ia te pakaru.

²⁰Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.

²⁰Me korero ahau, kia ta ai toku manawa; ka puaki toku mangai, ka whakahoki kupu ahau.

²¹Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.

²¹Na kaua ahau e whakapai ki te kanohi tangata; e kore hoki ahau e hoatu ingoa whakapaipai ki te tangata.

²²Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

²²Kahore hoki ahau e mohio ki te whakapati; penei kua riro wawe ahau i toku Kaihanga.