¹Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

¹¶ Katahi a Ihowa ka whakahoki kupu ki a Hopa i roto i te tukauati, a ka mea,

²Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?

²Ko wai tenei e whakapouri nei i nga whakaaro ki nga kupu kahore ona matauranga?

³Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

³Tena ra, whitikiria tou hope, whakatane; ka ui hoki ahau ki a koe, a mau e whakaatu mai ki ahau.

⁴Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.

⁴¶ I hea koia koe i ahau e whakatakoto ana i te turanga o te whenua? Whakaaturia mai, ki te mea e mohio ana koe ki te whakaaro.

⁵Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

⁵Na wai i whakarite ona ruri? ki te mea e mohio ana koe: na wai hoki i whakamaro te aho ki runga?

⁶Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,

⁶I whakaukia ona turanga ki runga ki te aha? Na wai hoki i whakatakoto tona kohatu kokonga;

⁷medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

⁷I te mea i waiata ngatahi nga whetu o te ata, a i hamama nga tama katoa a te Atua i te koa?

⁸Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,

⁸Na wai hoki i tutaki te moana ki te tatau, i a ia e puta mai ana, me te mea e whanau mai ana i roto i te kopu?

⁹när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,

⁹I ahau ra i mea ai i te kapua hei kakahu mona, i te pouri kerekere hei takai mona.

¹⁰när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,

¹⁰A whakapuakina ana e ahau taku tikanga mona, mea rawa ki nga tutaki, ki nga tatau,

¹¹och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?

¹¹Me taku ki atu ano, Ka taea mai e koe a konei, kati; hei konei ou ngaru whakakake mau ai?

¹²Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

¹²¶ Ko koe koia, i ou ra nei, te kaiwhakahau i te ata; nau ranei te puaotanga i mohio ai ki tona wahi;

¹³där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

¹³Kia rurukutia e ia nga pito o te whenua, a ruperupea ake nga tangata kikino i roto?

¹⁴Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

¹⁴Kua whiti ke, kua pera ano me te paru i te hiri: tu ake ana nga mea katoa ano he kakahu:

¹⁵då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

¹⁵A e kaiponuhia ana to ratou marama ki te hunga kino, whati iho te ringa whakakake.

¹⁶Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?

¹⁶Kua tae atu ranei koe ki nga matapuna o te moana? Kua whakatakina haeretia ranei e koe te rire?

¹⁷Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?

¹⁷Kua whakapuaretia ranei ki a koe nga kuwaha o te mata? Kua kite ranei koe i nga kuwaha o te atarangi o te mate?

¹⁸Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.

¹⁸Kua oti ranei te whakaaro e koe te whanuitanga o te whenua? Korero mai, ki te mea e mohiotia katoatia ana e koe.

¹⁹Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,

¹⁹Kei hea te ara ki te nohoanga o te marama? Te pouri hoki, kei hea tona wahi?

²⁰så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?

²⁰Kia kawea atu ai e koe ki tona rohe, a mohio iho koe ki nga huarahi ki tona whare?

²¹Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!

²¹I mohio pea koe no te mea i whanau koe i taua wa, a he maha ou ra!

²²Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem

²²Kua tomo ranei koe ki nga takotoranga o te hukarere, kua kite ranei koe i nga takotoranga o te whatu,

²³-- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?

²³I aku i rongoa ai mo te wa o te he, mo te ra o te tatauranga, o te pakanga?

²⁴Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?

²⁴Tena koa, te ara i marara atu ai te marama, i pakaru atu ai te marangai ki runga ki te whenua?

²⁵Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,

²⁵¶ Na wai i wehe he awa mo te waipuke, he ara mo te uira o te whatitiri;

²⁶till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,

²⁶Kia ua ai ki te whenua, ki te wahi kahore nei he tangata; ki te koraha, kahore nei o reira tangata;

²⁷till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?

²⁷Hei whakamakona i te tuhea, i te ururua; hei mea kia pariri te tupu o te otaota hou?

²⁸Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?

²⁸He matua tane ano ranei to te ua? I whanau ranei i a wai nga pata o te tomairangi?

²⁹Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

²⁹I puta mai i roto i to wai kopu te huka tio? Ko te huka o te rangi, he whanau tena na wai?

³⁰Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.

³⁰Me te mea he kohatu e huna ana i te wai; a whakatotoka ana te mata o te rire.

³¹Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?

³¹E taea ranei e koe te here te huihui o Matariki, e wewete ranei nga here o Tautoru?

³²Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?

³²E taea ranei e koe te arahi mai te Mataroto i tona wa, te taki mai ranei a Aketura ratou ko tana ropu?

³³Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?

³³E mohio ana ranei koe ki nga tikanga o te rangi? Mau ranei e whai mana ai ki runga ki te whenua?

³⁴Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

³⁴E ara ranei i a koe tou reo ki nga kapua, kia nui ai nga wai hei taupoki i a koe?

³⁵Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?

³⁵E taea ranei e koe nga uira te unga atu, e haere ai ratou, me ta ratou ki ano ki a koe, Tenei matou?

³⁶Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

³⁶Na wai i whakanoho nga whakaaro nunui ki nga wahi o roto? Na wai i homai nga mahara ki te ngakau?

³⁷Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

³⁷Ko wai te mea whakaaro nui hei tatau i nga kapua? Ko wai hei tahoro i nga ipu o te rangi?

³⁸medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?

³⁸Ina ka papatupu te puehu ano he mea whakarewa, a ka piri nga pokuru ki a ratou ano?

³⁹Mau ranei e hopu he kai ma te raiona? Mau e nui ai he oranga mo nga kuao raiona,

⁴⁰Ina tapapa iho ratou i o ratou nohoanga, ina noho i te piringa whanga ai?

⁴¹Na wai i rite ai tana kai ma te raweni, ina tangi ana pi ki te Atua, ina kopikopiko ratou i te kore kai?