¹Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.

¹¶ Ko nga kupu a Akuru tama a Iakehe; ko te poropititanga. I korero taua tangata ki a Itiere, ki a Itiere raua ko Ukara,

²Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;

²He pono ko ahau te mea poauau rawa o nga tangata, kahore hoki he matauranga tangata i roto i ahau.

³vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.

³Kihai hoki ahau i whakaakona ki te whakaaro nui, kihai ano i mohio ki te Mea Tapu.

⁴Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?

⁴Ko wai kua piki atu ki te rangi, a heke mai ai ano? Ko wai kua pupu i te hau ki roto ki ona ringa? Na wai i takai nga wai ki roto ki tona kakahu? Na wai i whakapumau nga pito katoa o te whenua? Ko wai tona ingoa, a ko wai hoki te ingoa o tana tam a, ki te mohiotia e koe?

⁵Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.

⁵Ko nga kupu katoa a te Atua he mea whakamatau: he whakangungu rakau ia ki te hunga katoa e whakawhirinaki ana ki a ia.

⁶Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.

⁶Kaua e tapiritia etahi kupu ki ana, kei riria e ia tou he, a ka kitea koe he tangata korero teka.

⁷Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:

⁷¶ E rua nga mea kua inoia e ahau i a koe; kaua ena e kaiponuhia i ahau i mua i toku matenga;

⁸Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.

⁸Whakamataratia atu i ahau te horihori me te korero teka; kaua e homai te rawakore ki ahau, te taonga ranei; whangaia ahau ki te kai e rite ana maku:

⁹Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

⁹Kei makona ahau, a ka whakakahore ki a koe, ka mea, Ko wai a Ihowa? Kei rawakore ranei ahau, a ka whanako, ka whakahua noa hoki i te ingoa o toku Atua.

¹⁰Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.

¹⁰¶ Kaua e korerotia te pononga ki tona ariki, kei kanga ia i a koe, a ko koe e he.

¹¹Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;

¹¹Tera te whakatupuranga, he kanga ta ratou i to ratou papa, kahore hoki e manaaki i to ratou whaea.

¹²ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;

¹²Tera te whakatupuranga, he ma ki ta ratou na titiro, otira kahore ano kia horoia atu to ratou paru.

¹³ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!

¹³Tera te whakatupuranga, Na, te whakakake o o ratou kanohi! Kua whakarewaina ake hoki o ratou kamo.

¹⁴ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!

¹⁴Tera te whakatupuranga, ko o ratou niho ano he hoari, ko o ratou niho purakau ano he maripi, hei horo i te hunga iti i runga i te whenua, i nga rawakore hoki i roto i nga tangata.

¹⁵Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:

¹⁵¶ E rua nga tamahine a te ngate, ko ta raua karanga, Homai, homa. E toru nga mea e kore rawa e makona, ae ra, e wha nga mea e kore e ki, Kati:

¹⁶dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.»

¹⁶Ko te rua tupapaku; ko te kopu pakoko; ko te whenua kihai i pukuwaitia; a ko te ahi e kore nei e ki, Kati.

¹⁷Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.

¹⁷Ko te kanohi e whakahi ana ki te papa, e whakahawea ana ki te whakarongo ki tona whaea, ma nga raweni o te awaawa ia e tikaro, a ma nga pi ekara e kai.

¹⁸Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:

¹⁸¶ E toru nga mea he whakamiharo rawa, e kore e taea e ahau, ae ra, e wha kahore e mohiotia e ahau:

¹⁹örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.

¹⁹Ko te huarahi o te ekara i te rangi; ko te huarahi o te nakahi i runga i te kamaka; ko te huarahi o te kaipuke i waenga moana; a ko te huarahi o te tangata ki te kotiro.

²⁰Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»

²⁰He pera ano te huarahi o te wahine puremu; ka kai ia, a ka horoi i tona mangai, a ka ki, Kahore aku mahi he.

²¹Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:

²¹E toru nga mea e korikori ai te whenua, a e wha, he mea e kore e manawanuitia e ia:

²²under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,

²²Ko te pononga ina whakakingitia ia; ko te wairangi hoki ina makona i te taro;

²³under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.

²³Ko te wahine whakarihariha ina whiwhi i te tane; a ko te pononga wahine ina tuku iho mana nga mea a tona rangatira.

²⁴Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:

²⁴¶ E wha nga mea ririki i runga i te whenua, he nui noa atu ia nga whakaaro:

²⁵myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;

²⁵Ko nga popokorua ehara i te iwi kaha, heoi e mea ana i te kai ma ratou i te raumati;

²⁶klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;

²⁶Ko nga koni, he iwi ngoikore, heoi e hanga ana i o ratou whare ki te kamaka;

²⁷gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;

²⁷Ko nga mawhitiwhiti, kahore o ratou kingi, heoi haere ropu ana ratou katoa;

²⁸gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.

²⁸Ko te mokomoko, ko ona peke hei pupuri mana; otiia kei roto ia i nga whare kingi.

²⁹Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:

²⁹¶ E toru nga mea, he tau ta ratou hikoi, ae ra, e wha he huatau ki te haere:

³⁰lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,

³⁰Ko te raiona, ko te mea kaha rawa o nga kararehe, e kore nei e tahuri mai i te aroaro o tetahi;

³¹en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.

³¹Ko te kuri horo; ko te koati toa ano hoki; a ko te kingi, kahore nei tetahi e maranga ake ki a ia.

³²Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.

³²Ki te mea he mahi kuware tau i a koe i whakaneke ake ai i a koe, ki te mea ranei i whakaaro kino koe, kopania tou ringa ki tou mangai.

³³Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede. ----

³³He pono hoki ki te hurihia te waiu ka puta mai he pata, a ki te kowiria te ihu ka puta mai he toto: waihoki ki te akina te riri ka puta he whawhai.