1Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
1¶ Kua oti i te whakaaro nui tetahi whare mona te hanga, e whitu nga pou kua oti te tarai e ia:
2Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
2Kua oti ana kararehe te patu e ia; whakananu rawa tana waina; kua oti ano tana tepu te whakapai.
3Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
3Kua unga e ia ana kotiro, e karanga ana ia i runga i nga wahi tiketike rawa o te pa.
4»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
4Ki te mea he kuware tetahi, me peka mai ia ki konei: ko te tangata maharakore, ko tana kupu tenei ki a ia,
5»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
5Haere mai, kainga taku taro, inumia hoki te waina kua oti nei te whakananu e ahau.
6Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
6Kati ra, e te hunga kuware, kia ora ai koutou; haere hoki i te ara o te matauranga.
7(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
7Ko ia e papaki ana i te tangata whakahihi, ka whakama; a ko ia e riri ana i te tangata kino, ka piri mai he he ki a ia.
8Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
8Kaua e riria te tangata whakahi, kei kino ia ki a koe: riria ko te tangata whakaaro nui, a ka aroha ia ki a koe.
9Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
9Hoatu te mohio ki te tangata whakaaro nui, a ka neke ake ona whakaaro; whakaakona te tangata tika, a ka nui ake tona mohio.
10HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
10Ko te timatanga o te whakaaro nui ko te wehi ki a Ihowa; ko te matauranga, ko te mohio ki te Mea Tapu.
11Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
11Maku hoki ka maha ai ou ra, maku ka neke ake ai nga tau e ora ai koe.
12Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
12Ki te nui ou whakaaro, mou ano ou whakaaro nui; ki te whakahi koe, mau anake tau pikaunga.
13En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
13¶ Ko te wahine wairangi, he mangai nui ia; he kuware ia, kahore ona mohio ki te aha, ki te aha.
14Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
14Noho ana ia i te kuwaha o tona whare i runga i te nohoanga i nga wahi tiketike o te pa;
15för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
15Kia karanga atu ai ia ki nga tangata e haere ana i te ara, e maro tonu ana o ratou huarahi,
16»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
16Ko te kuware, peka mai ki konei; tena ko te tangata whakaarokore, ko tana kupu tenei ki a ia,
17»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
17He reka te wai tahae, a he ahuareka te taro kai huna.
18han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----
18Te mohio ia kei reira nga tupapaku; kei te reinga riro ana i karanga ai.