¹Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

¹¶ He inoi na te ngakau mamae, i a ia e pehia ana, a maringi a wai ana tana tangi ki te aroaro o Ihowa. Whakarongo ki taku inoi, e Ihowa, kia puta atu taku tangi ki a koe.

²HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

²Kaua e huna tou mata ki ahau i te ra e pouri ai ahau; whakatitahatia mai tou taringa ki ahau: hohoro te whakahoki kupu mai ki ahau i te ra e karanga ai ahau.

³Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

³Ka memeha hoki oku ra ano he paoa: ka kaia oku wheua ano he motumotu.

⁴Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

⁴Kua pakia toku ngakau, kua memenge, ano he tarutaru; i wareware ai ahau ki te kai i taku taro.

⁵Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

⁵Piri tonu oku iwi ki toku kiri i toku reo aue.

⁶För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

⁶He rite ahau ki te matuku i te koraha, ki te koukou i te wahi mokemoke.

⁷Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

⁷Mataara tonu ahau; toku rite kei te pihoihoi mokemoke i runga i te tuanui.

⁸Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

⁸E tawai ana oku hoariri ki ahau i te ra roa; ko te hunga e porangirangi ana mai ki ahau, ko ahau ta ratou oati.

⁹Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

⁹Kainga ana e ahau te pungarehu ano he taro: whakananua iho toku wai inu ki te roimata.

¹⁰Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

¹⁰I tou riri hoki, i tou weriweri; nau hoki ahau i hapai ake, a taia atu ano ahau e koe.

¹¹för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

¹¹He rite oku ra ki te atarangi e whakawairua kau ana: a kua memenge ahau ano he tarutaru.

¹²Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

¹²¶ Ko koe ia, e Ihowa, ka mau tonu ake ake, ka maharatia ano koe e nga whakatupuranga katoa.

¹³Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

¹³Tera koe e whakatika, e aroha ki a Hiona; kua taka mai hoki te wa, ae ra, te tino wa, hei atawhainga i a ia.

¹⁴Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

¹⁴E manakohia ana hoki e au pononga ona kohatu, e awangawanga ana ki tona puehu.

¹⁵Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

¹⁵Penei ka wehingia te ingoa o Ihowa e nga tauiwi, tou kororia hoki e nga kingi katoa o te whenua.

¹⁶Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

¹⁶Na Ihowa hoki i hanga a Hiona, kua kitea ia i tona kororia.

¹⁷när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

¹⁷Kua tahuri ia ki te inoi a te rawakore: kihai i whakahawea ki ta ratou inoi.

¹⁸när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

¹⁸Ka tuhituhia tenei mo to muri whakatupuranga: a ka whakamoemiti ki a Ihowa te iwi meake hanga.

¹⁹Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

¹⁹Mona i titiro iho i te tiketike o tona wahi tapu: i titiro iho a Ihowa i te rangi ki te whenua;

²⁰att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

²⁰Ki te whakarongo ki te aue a te herehere, ki te wewete i te hunga kua motuhia mo te mate;

²¹för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

²¹Kia whakapuakina ai te ingo o Ihowa i Hiona, me te whakamoemiti ki a ia i Hiruharama;

²²på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

²²I te huihuinga o nga iwi, o nga kingitanga, ki te mahi ki a Ihowa.

²³när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

²³¶ Whakangoikoretia iho e ia toku kaha i te ara: kua torutoru i a ia oku ra.

²⁴Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

²⁴I mea ahau, E toku Atua, kaua ahau e tangohia i waenganui o oku ra: kei nga whakatupuranga katoa ou tau.

²⁵Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

²⁵Nonamata te whenua i whakaturia ai e koe, a he mahi nga rangi na ou ringa.

²⁶I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

²⁶Ko era e hemo atu, ko koe ia e mau tonu: ae ra, ka tawhitotia katoatia me he weweru; ka whakaputaia ketia ratou e koe ano he kakahu, a ka whakaputaia ketia.

²⁷de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

²⁷Ko koe ia, ko koe tonu, kahore hoki he mutunga o ou tau.

²⁸Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

²⁸Ka whai nohoanga nga tama a au pononga, ka pumau o ratou uri ki tou aroaro.

²⁹Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.